Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G - Grönsiska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
GRÖNSISKA—GÅSSLÄKTET
158
Sverige brukligt namn på vanliga
gulsparven.
Grönsiska, se Finkfåglar.
Grönspett, se Hackspettsläktet.
Grönsångare, se Sångare.
Gudunge» benämning på den gamla
ejderhanen.
Guinäbbad hämpling, se Finkfåglar.
Guloninæ, se J ä r v a r.
Gulsparv, se Finkfåglar.
Gulärla, se Ärlor.
Gylling, Olov, intendent för de
naturvetenskapliga avdelningarne vid
Malmö museum, f. 70. Skicklig
dermo-plastiker och djurmålare. Har på ett
förtjänstfullt sätt illlustrerat andra
uppl. av Nordens fåglar av Kolthoff
och Jägerskiöld.
Gylliiigar, fam. Oriolidae. En art
sällsynt i Sverige, sommargyl.
1 i n g e n, Oriolus oriolus L. Hanen
höggul, ett svart streck mellan näbb
och öga, vingar svarta; honan
gulaktigt olivgrön. Torde häcka i sydligaste
Skåne.
Gå. Det går, ropas av den
jägare, vilken vid stö vare jakt först får
drevet, såvida sådant anses behövligt
för att göra de andra jägarne därpå
uppmärksamma. Gå av säges: 1)
om hönshunden, då han av en eller
annan orsak avlägsnar sig från det
villebråd, för vilket han gjort stånd,
oaktat det ännu ligger tryckt på samma
ställe; 2) om ett skott, som avlossas.
Gå under d. ä. då ett jagat djur
tager sin tillflykt i en bergskreva,
under ett rotvalv o. s. v. Gå i berg,
gå i gryt.
Gå in, rävens, grävlingens, vesslans
och taxens inkrypande 1. inrusande i
gryt, nät eller garn.
Gångskytte, d. ä. då jägaren söker
att smygande komma i håll för
villebrådet. Modern benämning på samma
jakt är p y r s c h n i n g, se d. o.
Gåssläktet, Anser Pallas.
Näbbhöjden vid basen mindre än dess halva
längd. Överkäkens lameller synliga
från sidan. Näbbnageln upptager hela
näbbspetsen. Vingspegel saknas.
Gässen söka sin mest av växtämnen
bestående föda på land. De löpa och flyga
väl. Då de rugga, fällas vingpennorna
på en gäng, sä att de förlora
flygförmågan; under denna tid dyka de, om
de förföljas. Leva parvis. Även
hanen följer ungarna. Vaksamma,
försiktiga, svårskjutna fåglar.
I. Näbbnageln vit.
A. Huvudet utan vitt, övergumpen
ljusgrå. Grågås A. anser L. Brun,
grå, svartgrå. Näbb ljusröd.
Kött-färgad m. vit nagel. Fötter matt
kött-färgade, stötande i gulgrått.
Vinglängd 450—475 mm., 430—450 mm.
Ungfåglar mörkare, utan svarta
fläckar på buken. Häckar sparsamt
utefter östkusten flerstädes. Ägg 6-^-8
smutsvita, 82—92 : 53—62. Tamgåsen
med dess olika raser härstammar från
grågåsen.
B. Pannan hos gamla fåglar vit,
övergumpen mörkt gråbrun.
1. Det vita på pannan når ej upp
mellan ögonen. Näbb 42 mm. 1. längre.
B 1 ä s g å s, A. albifrons Scopoli,
gråbrun. De största vingtäckarna ha vita
spetsar som bilda ett brett band över
vingen. Näbb vanl. 42—48 mm.,
rödgul med vit nagel. Fötter rödgula.
Vinglängd hos hanen 400—450, hos
honan 380—400 mm. Ungfåglarna ha ej
vit panna, inga svarta fläckar på
undersidan, men igenkännas på näbbens
längd och övergumpens färg. Hos oss
blott sträckfågel. Häckar i
Nordsibirien. Ägg 72—82 : 51—53.
2. Det vita på pannan sträcker sig
upp mellan ögonen. Näbb från
fjädergränsen på pannan till spetsen vanl.
31—35, sällan till 39 mm.
Fjällgåsen, A. erythropus L. Liknar
bläsgåsen, men är mörkare. Näbbens
färg vitaktig med något rosenröd
anstrykning (blir efter döden mera röd),
nageln vit. Fötter gulröda. Vinglängd
355—410 mm. Honan mindre. Ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
