Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J - Jakthundar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
JAKTHUNDAR—JAKTLAGEN
202
jaktens gång och avslutning. Se
jaktsignaler.
Jakthundar, se Hunden.
Jaktkrut, se Krut.
Jaktlagen eller Lag om rätt
till jakt av d. 8 nov. 1912 lyder
sålunda:
§ 1. Jakträtt, vari jämväl innefattas
rätt till villebråd, som anträffats dött
(fallvilt), tillkomme, där ej
annorledes i denna lag stadgas, en var
jordägare på honom tillhörigt område. —
§ 2. Å häradsallmänning må
jakträtten i överensstämmelse med de
föreskrifter, som i övrigt gälla för
all-männingars vård och förvaltning,
tillgodogöras för delägarnes
gemensamma räkning.
(Någon individuell jakträtt
tillkommer ej de enskilda delägarna. Deras
jakträtt måste således tillgodogöras
antingen genom avjagning på
lämpligt sätt för gemensam räkning eller
genom utarrendering av jakten. Om
avkastningen av jakten gälla samma
regler som om allmänningens
avkastning i allmänhet.)
§ 3. A sockenallmänning, byaskog
eller annan dylik samfällighet må
delägarna, där ej annorledes åsämjas,
allenast för egna behov utöva jakträtt.
Äro om allmänningens eller
samfäl-lighetens förvaltning särskilda
föreskrifter gällande, äga delägarna i
enlighet därmed fatta beslut om
jakträttens tillgodogörande för gemensam
räkning.
Avgärda by haver jakträtt allenast å
sina ägor inom hank och stör.
§ 4. Den, som äger väg, have icke
jakträtt därå, med mindre han äger
mark därintill.
Den, som äger marken å bägge sidor
av väg, have, ändock han icke äger
vägen, jakträtt därå.
Går väg i gränsen mellan skilda
ägares mark och äger ingen av dem
vägen, å den väg hava en var av dem
jakträtt.
§ 5. Å mark, vilken såsom tvistig
blivit ställd under förbud, må icke
någon av de tvistande utan
överenskommelse jaga.
§ 6. Boställshavare, kronohemmans
åbo samt, inom de sex nordligaste
länen, innehavare av skogstorp eller
odlingslägenhet å krono jord äge jakträtt
å boställets, kronohemmanets,
skogstorpets eller odlingslägenhetens ägor;
dock må den innehavare av skogstorp
eller odlingslägenhet sålunda
medgivna jakträtt icke innefatta rätt till jakt
å älg.
Är eljes jord åt någon till brukande
upplåten, nyttje brukaren, där ej
annorledes avtalas, den jakt, som till
jorden hörer.
§ 7. Å oavvittrad mark, som ej
blivit till lapparnes uteslutande
begagnande anvisad, även som i skärgård på
klippor och skär, som ej höra till visst
hemman, samt på öppna havet, äga
varje svensk man rätt att jaga; dock
må jakt efter älg eller björn ej
anställas, med mindre konungen därtill lov
givit.
§ 8. Är genom urminnes hävd eller
genom särskilt stadgande, avtal, dom
eller skattläggning eller på annat
lagligt sätt annorledes, än, här ovan sagts,
bestämt om någons rätt till jakt, vare
det gällande.
§ 9. Sluta ägare av särskilda
fastigheter, vilkas ägor bilda ett
sammanhängande område, i sådan egenskap
avtal om, huru jakten å området må
utövas och jaktvården handhavas,
skall å vad avtalet innehåller om
jaktens utövande och om skyldighet för
jägare att å sin mark låta anlägga
eller underhålla inrättning för
jaktvårdens tillgodoseende tillämpas vad i
allmänhet stadgas om servitut; dock
vare sådant avtal ej bindande utöver
femtio år från det avtal slöts.
§ 10. Jakt efter varg eller järv må,
om sådant djur bevisligen uppehållit
sig i trakten, av en var företagas även
å annans jaktområde, där jakträttsin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
