Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J - Jaktlagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
JAKTLAGEN
206
(Man får sålunda icke färdas på
skogsvägar, gångstigar och dyl. med
skjutgevär, fångstredskap och hund
över annans jaktområde.)
§ 18. Lös hund må ej medtagas
eller insläppas i annans hägnade
jaktpark eller djurgård; sker det, vare
hunden förverkad.
För att ett område skall kunna
anses som jaktpark eller djurgård, torde
få uppställas den ovillkorliga fordran,
att instängning skall vara fullt
effektiv. Den t. ex. som väl uppställt
stängsel kring sin egendom, men lämnar
infartsvägar o. s. v. utan den tillsyn,
som erfordras för att över dem
anbragta grindar o. dyl. ej skola kunna av
genomfarande lämnas öppna, torde ej
kunna göra anspråk på att få
egendomen betraktad som hägnad jaktpark.
Stängsel skall besitta tillräcklig höjd
och styrka. En ö torde aldrig utan
vidare kunna anses som hägnad
jaktpark, även om vattnet aldrig tillfryser.
Huruvida ett område är att anse
såsom hägnad jaktpark eller djurgård
avgöres av domstolen efter prövning i
varje särskilt fall. (Genom K. Res. d.
25 jan. 1889 har Karlsö Jakt- och
djurskyddsförening erhållit särskilt
medgivande att tillsvidare å Stora Karlsö i
öppna havet invid Gottlands kust idka
all slags jakt.)
§ 19. Löper hund, som jagar eller
ofredar villebråd, lös i mark, där
villebråd finnes, under tiden från och med
den 16 mars till och med den 15 aug.,
böte hundens ägare eller innehavare
från och med fem till och med tjugo
kronor och vare skyldig ersätta
jakträttsinnehavaren skada, som
därigenom må anses hava skett å villebrådet.
Sker det å annan tid, vare hundens
ägare eller innehavare ändock skyldig
utgiva ersättning enligt vad nyss är
stadgat.
Anträffas hund, som löper lös i
mark, varom nyss är sagt, och är
hunden sådan, att antagas kan, att den
jagar eller ofredar villebråd, äge
jakträttsinnehavaren eller hans folk
rättighet att hunden upptaga. Det
åligger den, som hund sålunda upptagit,
att därom ofördröjligen tillsäga
hundens ägare eller därest denne ej är
känd eller icke kan träffas, låta
kungöra i kyrka för den församling, där
hunden blivit upptagen, och tre
gånger i tidning inom orten. Vill ägare
återfå hund, löse den med fem kronor
eller, där inom ett år före upptagandet
hund, tillhörig samma ägare, blivit
hos samma jakträttsinnehavare löst,
med tio kronor jämte ersättning varje
gång för hundens föda och övriga
kostnader. Har ej ägaren utlöst
hunden inom åtta dagar efter erhållen
tillsägelse om upptagandet eller inom
trettio dagar från det kungörelse
därom blivit uppläst i kyrkan och tredje
gången införd i tidningen, vare
hunden förverkad. Vill
jakträttsinnehavaren hellre taga lösen, vare hundens
ägare skyldig att sådan enligt förut
angivna grunder utgiva, därest talan
därom instämmes inom trettio dagar
efter det hunden varit att anse såsom
förverkad.
(Det är att märka, att den av
riksdagen insatta straffbestämmelsen är
så avfattad, att den kan bliva
tillämplig på jakträttsinnehavaren själv, om
han låter sina hundar löpa lösa under
den med bestämmelsen avsedda
tiden.)
§ 20. Katt som anträffas utanför
gård eller trädgård, må av
jakträttsinnehavaren eller hans folk saklöst
dödas.
§ 21. Utländsk undersåte må ej
inom riket idka jakt med skjutgevär,
med mindre han är försedd med för
honom personligen utfärdat jaktpass;
dock vare sådan undersåte berättigad
att å fastighet, som han med
konungens tillstånd besitter jaga utan att
innehava jaktpass. Sådant vare ej
heller erforderligt för främmande
makts beskickning.
Jaktpass utfärdas i den ordning och
mot den avgift till kronan, konungen
bestämmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
