- Project Runeberg -  Jaktlexikon : praktisk uppslagsbok för jägare och naturvänner /
273-274

(1920) [MARC] Author: Alarik Behm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L - Lätt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

273

LÄTT—LÖVSÅNGARE

274

—120 mm. Allm. på odlade ställen
över hela Sverige. Berglärkan,
Eremophila alpestris flava Gmel., har
en vinglängd av 106—115 mm. Honan
mindre och med mindre örontofsar än
hanen. Häckar i fjällen till
Härjedalen.

Lätt hund, smärt sådan.

Lättklövar de mer eller mindre
förkrympta hovarna (klövarna) på andra
och fjärde tån hos hjortdjuren och en
del andra partåiga däggdjur. Dessa
förkortade tår nå hos vissa hjortarter,
såsom kronhjort och rådjur, ej marken
vid lugn gång (skritt och trav) utan
endast vid språng; hos älgen däremot
nå lättklövarna vanligen ned och
lämna avtryck i spåret även vid skritt.

Löv och grenar av ek, asp, poppel,
sälg, videarterna, ask, lönn,
hästkastan-je och björk äro särdeles nyttiga
födoämnen för allt slags villebråd. De
flesta arternas löv och knopp
innehålla rikliga mängder kalk,
proteinämnen, fosforsyra m. m.

L ö v av div. träd såsom asp, sälg,
björk, rönn m. fi. samlas med
tillhörande halvmeterlånga grenar till
kärvar, torkas och förvaras till vintern
som begärlig föda åt div. vilt, såsom
harar, hjortdjur m. fi. Lövet samlas
in, då det är fullt utvecklat. Ett
storhundrade löv eller lövkärvar är lika
med 120 st.

Lökgrodan, Pelobates fuscus Laur.,
har vid fotledens insida en stor,
hoptryckt knöl. Hennes förekomst i
Sverige föga känd.

Löinnberg, Einar, professor, f. 65,
jägare, forskningsresande, författare.
Intendent för Naturhistoriska Riks-

museets Vertebratavdelning,
Stockholm 50. Utg. av Fauna och Flora
sed. 1906.

Löpa. 1. Honorna av hund, varg, räv
och en del andra rovdjur sägas löpa,
då de ha sin brunstperiod. 2. jägaren
låter ett uppstött villebråd löpa ut
ifrån sig, tills det kommer så långt
ifrån honom, att det är i lagom håll.

Löpsk, se Löpa.

Lösglävst säges den hund vara, som
skäller på gamla spår eller vid
minsta känning av slagen.

Löshund, hund, som begagnas lös
vid jakt på älg och björn, till skillnad
från ledhund, som föres i band.
Löshundens uppgift är att söka "ställa"
villebrådet, d. v. s. genom ståndskall
uppehålla det, till dess jägaren hinner
fram. Som löshund vid älgjakt
användes vanligen i vårt land jämthunden;
även ha gjorts försök med importerade
tyska (hannoverska) spårhundar.

Lösning» villebrådets exkrementer,
som ofta äga typisk form, ej blott för
olika vilebrådslag, utan även för
djurets olika ålder och kön. Lösningen
är därför ett av de mest
karaktäristiska "spårtecken", som villebrådet
lämnar efter sig i marken.

Lövgrodan, Hyla arborea L., är ovan
gräsgrön, ibland växlande till
blå-grönt, gråaktigt, grönsvart o. s. v.
stundom med mörka fläckar. Under
gulvit. Sista finger- och tålederna
klo-formigt böjda och med en häftskiva i
spetsen. Håller om sommaren till i
lövverket av träd och buskar. Säkert
känd från södra och östra Skåne.

Lövsångare, se Sångare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:41:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jaktlex/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free