- Project Runeberg -  Jaktlexikon : praktisk uppslagsbok för jägare och naturvänner /
307-308

(1920) [MARC] Author: Alarik Behm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Orre ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

ORRE

308

tuppen, men honom överlägsen genom
sin praktfulla färg, ståtliga stjärt och
smidiga hållning; hans sinnen äro
lika skarpa; om han tycks vara aldrig
så djupt försjunken i sin lek, ser och
förnimmer han allt, som försiggår
omkring honom, varför det är mycket
svårt att överraska honom i det fria;
han sträcker då snabbt i väg bort. Om
det för en skicklig jägare icke är så
svårt att träffa en lekande tjäder, så
är det ett riktigt konststycke att lura
en orrtupp. Äro orrar uppjagade, så
sträcka de för det mesta långt bort.

Orrens utbredning sträcker sig över
Europa åt söder till Pyreneerna och
Alperna och norra Kaukasus, vidare
över norra och mellersta Asien till
Tian-Schan-bergen. Isynnerhet
förekommer han ofta i norra Europa, men
också på många ställen i Tyskland t.
ex. i Hannover, Mark, Schlesien,
Bayern o. s. v. Om han också räknas
till skogshöns, trivs han dock mindre
i täta, torra skogar, än på ödsliga,
kärraktiga trakter, bevuxna med
lingon, blåbär och kärrväxter, isynnerhet
björkknopp, som han mycket tycker
om; då han utbreder sig mot norr,
stiger han lodrätt över trädgränsen.

Orren är visserligen i allmänhet en
stannfågel, men fattas utan synbar
anledning plötsligt av vandringsbegär,
är också känslig för förändringar inom
sin vistelseort (uthuggning o. s. v.) så
att han försvinner för att uppdyka på
en annan plats. Han är sällskapsligare
än tjädern, lever mången gång i större
skaror, äter de mest olika buskars
knoppar, bär, frön, sädeskorn,
bok-och ekollon, gärna myrlarver, andra
insekter, stora och små, och gör avgjort
nytta, så han knappt kan vara skadlig
för skogsbestånden. I mars skilja sig
flockarne, då tupparna börja bli
svartsjuka och grälaktiga; de draga sig då
till sina lekplatser och börja strida,
tills de starkaste tillkämpat sig
platsen. Men så ursinnigt de än ryka

ihop, är striden dock oblodig, fjädrar
ryka visserligen omkring, men det
gäller aldrig livet. I regel sälla sig
4 till 5 honor till en hane, som nu har
mycken möda att övervaka deras
förhållande, då vanligen svagare tuppar
stryka omkring i närheten för att i ett
lämpligt ögonblick giva horn åt den
rättmätige ägaren, om det också skulle
kosta dem några fjädrar till. Tuppen
leker undantagsvis i träd, mest på
marken och beroehde på väderleken
från mitten av mars till slutet av maj,
i höga norden till mitten av juni. Vid
inbrytande gryning sträcker han från
sovplatsen till lekplatsen och börjar
snart sitt av två satser bestående spel,
först kluckar han likt en butelj som
tömmes, väser, slipar, vilket låter som
"Tschiooo-zich" med tonen på
slutljudet. Därvid breder han ut stjärten som
en kalkontupp, springer som en
galning omkring, vänder sig runt, hoppar
meterhögt i luften och bär sig högst
löjligt åt. Därtill driver honom
svartsjukan att giva akt på grannarna, han
vet inte, om han skall hängiva sig åt
kärleksbegäret eller stridslusten,
slutligen segrar det förra, ett
förhoppningsfullt ögonblick för de
kringströvande friarna. Mot soluppgången
plägar inträda en paus, varpå följer det
så kallade solspelet. Senare på
morgonen mot kl. 8 kan man höra
kluckandet på långt håll. Icke sällan hör
man tuppen spela även om hösten,
liksom trastar, finkar o. s. v. även om
hösten efter Tuggningen låta höra en
svag sång. Orrhönan visar vid
anläggningen av sitt enkla rede mer klokhet
än den dummare tjäderhönan och
täcker redet väl, då hon måste lämna
det, så att det är svårt att upptäcka de
8 till 14 15 : 35 mm. stora äggen, som
likna tjäderhönans. Men i trots därav
förökas orrfåglarna ganska
medelmåttigt, om man inte söker giva dem
kraftigt skydd mot deras alla fiender, ty
utom andra, jaga rävar och hökar dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:41:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jaktlex/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free