Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Ortolansparv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
ORTOLANSPARV—OSTLIG HUSMUS
310
oupphörligt och med framgång. Även
när ungarna kunna flyga, göra de det
ogärna, utan förlita sig på sitt viga och
snabba lopp. ’ Det vet räven, då han
oförvarandes springer in i flocken,
spränger den och nu med framgång
jagar de undanlöpande ungarna, och
hönshundarna göra likaledes. Höken
tager med några vingslag fast en orre,
och man kan därför icke förvåna sig,
om man på hösten i stället för den
önskade tillväxten av orrbeståndet
träffar på flere tuppar än hönor. Man
kan på avstånd lätt känna igen en
flock orrar på de enskilda
fåglarnas oupphörliga hoppande med
fladdrande vingar. Mot hösten draga
honor och yngre hanar sig samman till
flockar, sätta sig om aftonen
gemensamt i träden och söka så gott som
möjligt tillbringa vintern; gamla
hanar sluta sig även än tillsammans, än
förbliva de ensamma. Angående
bastard mellan tjäder och orre se
Rackelhane.
Har man utforskat fågelns vanliga
sträcktåg, så kan man driva honom
till sig. Lämpligen nyttjar man en
uppstoppad orrtupp eller liknande
fågel, en s. k. bulvan för att locka
orr-tupparna, som man då från sin boning
kan skjuta. Flocken håller stånd emot
fågelhunden, den springer vanligen så
snabbt framför honom, att han måste
vara kvick för att tvinga den att stå
stilla. Vid varmt soligt väder är
jakten på orre lönande och intressant. Då
de unga tupparna redan i början på
september börja bli svarta, så blir det
icke svårt att skona hönorna. Orre
behandlas och tillredas som tjäder,
ungt är köttet gott, gammalt föga
njutbart.
Ortolansparv, se Finkfåglar.
Os. Kärraktig och med vide m. m.
beväxt åmynning. Även källdrag som
utfalla i sjöar och göra isen försåtlig.
Osteologi, benlära, omfattar såväl i
allmänhet skildringen av knotornas
("benens") byggnad, från deras
uppkomst till deras fulla utveckling, som
även och företrädesvis de fullt
utbildade knotornas former, både särskilda
och sammanhängande i skelettet,
såväl hos de vertebrerade djuren i
allmänhet som hos människan.
Ostlig husmus, se Råttdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
