Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Stor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
STOR PIPLÄRKA—STYNG
384
marus, ha en genom en
längsskilje-vägg invändigt tudelad nästub och
gulaktig näbb. Stormfågeln, F.
glocialis L., har anträffats några
gånger hos oss.
Stor piplärka, se Ärlor.
Storskarv, se Skarvar.
Storskrake, se Skrakar.
Storspov, se Snäppfåglar.
Strokirk, C. G., dir., f. 53. Hörnösand,
jägare, kennelman.
Stortrapp, se Trappar.
Strandskata, se Brockfåglar.
Struket korn då spetsen av kornet
synes i jämnhöjd med siktets
överkant (siktryggen).
Struma hos hunden, se Svulster.
Strykfåglar, se Fåglar.
Stryknin, ett ytterst farligt växtgift,
användes till förgiftande av skadliga
rovdjur. Se Giftstadga och
Förgiftning.
Strålsvampsjuka framkallas genom
en växtparasit som tränger in i
kroppen genom små sår i slemhinnan vid
förtärandet av infekterad föda.
Genom denna sjukdom kunna svåra
bul-nader uppstå i käkbenen och tungan.
Sjukdomen har iakttagits på rådjur,
hjortar och harar. - Den förekommer
även bland människor. Något medel
förutom operation har ännu ej
upptäckts.
Sträck kallar man dels tiden, då
vissa fåglar flyga fram och åter över
samma ställe, dels själva stället, där
sådant sker. Därav: aftonsträck,
morgonsträck, korssträck
Med ett sträck hundar
förstår man två eller tre vinthundar.
Sträcka, säges om morkullan, då
hon under morgnar och aftnar flyger
fram och åter över samma trakt, men
även om vissa sjöfågelarter
(sträckfågel), som hava samma vana.
Sträcka ut, d. ä. då hunden
söker vitt ut.
Sträckfåglar kallas i allmänhet de
fåglar, vilka utan att flytta ur det
trängre djurgeografiska område, på
vilket deras häckplatser ligga,
vanligen på bestämda årstider byta om
uppehållsort för att söka föda eller större
trygghet. I Sverige kunna
hämplin-gar, siskor, trädkrypare, nötväckan,
stenknäcken, många hackspettar och
änder m. fi. betecknas som
sträckfåglar.
Strävhårig vorstehhund, se
Vorsteh-hund.
Strömstare, se Trastfåglar.
Stubbskjutning, av allmogejägare
och tjuvskyttar idkad jakt på
skogshöns ute på avmejade, invid skog
belägna sädesfält. Ofta kvarlämnas på
dessa åkrar i lagomt håll några
sädeskärvar, till vilka fåglarne samlas och
lätt falla offer för jägaren. Förödande
skytte.
Studsare, kulgevär för jaktändamål.
Stuka en patron, då dennas
kanter hårt tilltryckas över
hagelladd-ningen.
Stut, kastrerat han djur av tamt
nötkreatur i åldern till 3 à 4 år. Efter
denna tid benämnes det oxe.
Styng 1. bromslarven.
Åtskilliga däggdjurs kropp hyser icke
sällan parasiter, som kallas styng,
broms o. s. v. De finnas dels i huden,
dels i de främre luftvägarna och i
munhålan, dels i magen och
tarmkanalen. Parasiterna äro larver av
flugor, den s. k. hästflugan eller bromsen
(Oestridae). I huden på det
inhemska villebrådet leva larverna till
styngflugan — Hypoderma diana och
H. actaeon — och den första hos
hjort-och rådjur, den senare blott hos hjort.
Den omkring 12 mm. stora
humlelik-nande bromsen lägger sina ägg på
djurets hud, varifrån det slickar av dem.
I svalget och buken komma larverna
ut, genomborra dessa organs väggar
och vandra till ryggens underhuds
cellvävnad, där de sätta fast sig och
bilda kulor. Sedan de genomborrat
huden falla de till marken och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
