Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Stäcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
STÄCKA—SUGNING
388
Som regel bör man ej stäa på
hundarne under pågående drev (annat än
möjligen efter bomskott), utan låta
dem ostörda driva ut bukten, då den
vinst man kan ernå genom att snabbt
få hundarne på färskt slag vanligen
mot väges av den ökade fart man
genom stä-ropet sätter på det drivna
djuret.
Stäcka en fågel, antingen avklippa
en del vingpennor på den ena 1. båda
vingarne 1. ock borttaga den yttersta
leden på vingarne, i båda fallen med
avsikt att beröva fågeln hans
flygförmåga. I förra fallet måste
stäcknin-gen årligen upprepas efter varje
ruggning, då vingpennorna åter utvuxit till
sin ursprungliga längd.
Ställa. Vissa villebrådsarter ha för
vana att stanna, "göra stånd", för
skällande hund. Hunden säges då "ställa"
djuret (jfr Stånd). Vid dylik jakt
bör hunden, då den förföljer och
ligger efter det flyende djuret, ge
sparsamt och ej för hetsigt skall samt om
möjligt söka komma upp jämsides
med eller något framom villebrådet;
ty ehuru detta i de flesta fall stannar
av fri vilja och ej direkt tvingas
därtill av hunden, är dock dess
benägenhet att göra stånd i hög grad beroende
på hundens uppträdande. Somliga
hundar ha därför större, andra
mindre förmåga att ställa vilt.
Ställande hund, jakthund som
användes att "ställa" villebrådet (se
Ställa). En motsvarande jaktmetod
på fågelvilt är jakten med
skällande fågelhund, varvid
hunden skäller ståndskall inför den
träande fågeln. I detta fall är hundens
uppgift att genom skallet för jägaren
markera villebrådets närvaro samt
fängsla fågelns uppmärksamhet, så
att den ej märker jägaren, som
smyger sig inom håll. Skallet bör ej vara
hetsigt och aggressivt, och hunden får
under inga omständigheter hoppa upp
mot eller krafsa på stammen av det
träd, vari fågeln sitter, ty därigenom
skulle fågeln skämmas och ta till
vingarna. Denna jaktmetod, vartill former
av nordiska spetsen förr allmänt
användes i vårt land, har numera fått vika
för jakten med stående hund och
bedrives nu nästan uteslutande av
allmogeskyttar. I Finland brukas dock
detta jaktsätt ännu tämligen allmänt
även av idrotts jägare, varvid den röda
{"rävliknande") finska spetsen
kommer till användning. Den på sista
åren i Sverige som självständig ras
erkända Norrbottens
skällande fågelhund torde stå
den finska spetsen ganska nära.
Ställbrock, se Broek.
Stänkhare, benämning på en under
stövarjakt tillfälligtvis uppstött, av
hundarna ej driven hare.
Stäpphök, se Kärrhöksläktet.
Stövare, se Hunden.
Större hackspett, se Hackspettfåglar.
Större korsnäbb, se Finkfåglar.
Större lira, se Stormfåglar.
Större skogsmusen, se Råttdjur.
Större skrikörn, se Kungsörnsläktet.
Större strandpipare, se Brockfåglar.
Större turturduva, se Duvor.
Större vattenödla, se
Vattenödlesläktet.
Störta i skottet, säges om ett djur,
som blir liggande på den plats där
skottet träffade detsamma, antingen
det blivit dödat eller dödligt träffats.
Man säger även att djuret föll för
skottet eller "stöp".
Stöt. Den punkt, där fågeln blivit
uppdriven (uppstött).
Stöta. 1. Uppskrämma fågel. 2.
Om bössor, då de vid skottet drives
tillbaka, så att jägarens axel får en
starkare eller lindrigare känning därav.
Stövareklubben, se Svenska Stövare,
klubben.
Sublimat, se Förgiftning.
Sugning kallas den tredje och sista
modifikationen av tjäderns spel; även
sisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
