Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Tjäder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
TJÄDER
414
ordningen hönsfåglar och familjen
skogshöns, samma släkte som orre och
järpe. Tjädern säger fläkta, när han
breder ut stjärten; ros (flamma)
kan den halvkretsformade, röda,
vårtlika fläck kallas, som tuppen har över
ögonen. Den stålgråa delen av tuppens
bröst heter sköld, likaså den roströda
bröstfläcken hos honan, spegel
kallar man den vita skulderfläcken.
Fjäderväxlingen kallas ruggning
liksom hos alla fåglar, efter Tuggningen
är fågeln utfärgad. Med 1 e k
menar man parningstiden, med leka
de egendomliga åtbörder, varmed
hanen tillkännager sitt begär, med att
vara brunstig förstås honans lust
att tillmötesgå hanen. Lekplats
kallas stället för leken, lekkragen
bildas av de utspända halsfjädrarna,
leksprång äro de hopp, som
hanen gör på marken under sin
hänryckning. Flyga till ett träd kallas slå ned,
motsatsen uttryckes med lämna trädet
eller flyga ned. Hanen trampar
honan, kull är antalet lagda ägg 1.
kläckta ungar; honan skrockar
när hon vill locka samman ungarna
och kluckar åt tuppen, när hon
lockar eller varnar honom. Vid
lektidens början stämmer hanen upp sina
locktoner tidigt om morgonen, man
kallar det spel och indelar det i
fyra toner, som hanen låter höra,
oavbrutet efter varandra; om han plötsligt
upphör så avbryter han. I
början av lektiden tager han ej sakei.
på allvar, men småningom blir han
hetsig. Tittar han sig misstroget
omkring, så gör han en lång hals och
slår tillsamman de utspärrade
fjädrarna och vingarna. Visar han till följe
av dåligt väder eller att han blir störd
föga iver, så är han lynnig,
misstrogen, oviss. Leker han på
marken är det ett m a r k s p e 1, i
trädet en höglek. Platstupp
kallar man ibland den starkaste
tuppen på lekplatsen, och som har bekäm-
pat några rivaler, då det har gått
ganska hett till. Mot kvällen sätter han
sig på nattkvisten, sedan han under
dagen flugit hit och dit och utstöter då
några hesa, arga toner, som äro ett
gott tecken till följande morgons lek,
man säger då, att han är arg. Leker
hanen utan att trampa honan, så
kallar man detta falsk lek eller kall lek,
springer han begärligt omkring henne,
så smackar han.
Tuppens längd 100 till 110 cm.
Vingarnas bredd 114 till 140, stjärten i
mitten 36, i kanten 26, tars 7,5, näbb
5 cm., genomsnittsvikt 5 till 6 kg. Den
mycket mindre honan är 60 till 70 cm.
1. hennes vingbredd 100 till 115 cm.,
hennes vikt till 4 kg. Tuppens mellantå
med nagel 8,8 cm., honans 6,6 cm.
Tjädern är en stor, stark fågel med
förhärskande mörk fjäderbeklädnad. Huvud
och hals skiffersvarta med grå
skiftning och svarta spolar; hela ryggen
svart, vattrad med fina grå punkter, på
strupen ett omkring 5 cm. långt svart
skägg av styva fjädrar, skuldror och
vingar mörkbruna med fina svarta
sicksacksränder, i trakten av krävan
ett brett metallglänsande, svartgrönt
band, bröstet svart med vita kanter i
spetsen, åt sidorna gråaktigt, gumpen
svart- och vitfläckig, vingen
brunaktigt svartgrå, den långa svarta
stjärten med 18, sällan 20 fjädrar, har
något bakom spetsen oregelbundna vita
fläckar, vilka på den utbredda
stjärten bilda en eller två båglinjer, övre
stjärttäckfjädrarne svarta med vita
kanter i spetsen. Honan är på huvud,
hals och hela äversidan rostgul med
svartbruna tvärstreck, vilka även på
stjärten framställa dylika band, på
den dunkelt vita strupen har hon
brungrå fläckar, huvdet rostbrunt med
vita spetskanter, bröstet något
mörkare, på varje fjäder ett svart tvärstreck
och vit spets, vilken senare blir större
på den lika färgade undersidan. De
små dunungarna äro rostgula med två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
