Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Ugglor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
UGGLOR
434
kyrkvindar, i klipphålor, men icke eller
undantagsvis i ihåliga träd. Honan
lägger vanligen 4 till 6 vita,
långsträckta, tunnskaliga ägg, omkring
38 : 29 mm. stora, vilka ruvas på
ungefär 28 dagar. Under goda råttår
finner man än flere ägg, stundom
ungar, då äro 6—7 icke sällsynta. De
häcka på mycket olika tid, (många
även två gånger), ofta sent på hösten,
och man finner, egendomligt nog,
friska och färdigruvade ägg, dunungar
och nästan flygfärdiga syskon
samtidigt i boet. I april är dock den
vanligaste parningstiden, och man hör då
det där egendomligt snarkande
"Chriiiiiiu" från torn och ladutak, som
skrämmer okunnigt folk och ibland
tages för en människas snarkande. Ofta
tillskriver man deras oskyldiga
inträngande i duvslagen mordiska avsikter
mot duvorna, men det finnes intet
exempel på, att de någonsin förgripit
sig på dessa. Om också duvorna i den
första förskräckelsen över den
underliga gästen flyga ut, så bliva de dock
snart förtroliga med honom.
Tornugglan slukar möss i otrolig mängd
och samlar vid förestående stormigt
väder förråd åt sig och ungarna i
sådan mängd, att man i ett bo en gång
fann omkring % skäppa (en skäppa
lika med 55 liter i Preussen), som
ungarna inte förmått äta upp. Likaväl
kan det hända, att hon någon gång
tager en fågel, varför man icke bör
lämna en bur med fåglar i ute under
natten. Tornugglan förstår väl att taga
de sovande fåglarna. Men trots detta
visa ovederläggliga fakta på denna
ugglas nytta, och det måste därför
anses som en illgärning att döda henne
och även en dårskap att skada ett så
nyttigt djur. Om nervösa personer icke
kunna fördraga hennes skrik, så kan
man jaga bort henne, men icke genom
att döda henne, sälla sig till sådana,
som äro mer böjda att skada
djurvärlden än att skydda den. Man kan där-
för icke tala om att jaga henne; i
Sverige hör hon till de av lagen
fridlysta fåglarna.
2. Underfamiljen Nattugglor
(Syrniinæ).
Inga eller helt otydliga öronfjädrar,
ögonkretsen kretsformig, mer eller
mindre fullständig. Ögonen
mörkbruna eller gula.
Sparvuggla Glaucidium
pas-serinum L. Längd 16—18 cm., bredd
30 cm.; stjärt 6; näbb 1,2; tars 1,5;
mel-lantå och innantå 1,1; deras klor 1,1;
baktån med klo 1,9 cm. Ögonkrets
otydlig, finnes blott vid yttre kanten
av ögonen, vit med tre små, mörka
band; ögon klart gula, näbb horngult,
fjäderdräkt tät. Den redan genom sin
gestalt kännetecknade ugglan är på
hela översidan brun med vita punkter
och små fläckar, isynnerhet på
huvudet, och har 4 till 5 smala vita
tvärband på stjärten; hela framsidan
vit-aktig med mörkbruna, avlånga
fläckar; klor svarta; den 3:dje
vingpennan längst. Sparvugglan flyger snabbt
och skickligt, i solsken som i
skymning, slår ned på små fåglar och möss
och är märklig blott genom sin lilla
nätta gestalt. För jägaren, som icke
skadar henne, är hon av ringa
intresse. Hennes hemvist är mörka bergiga
skogar, mera sällan låglänta skogar;
ej ovanlig i norra Europa, Sverige och
Ryssland, än vanligare i Ungern,
Galizien, Karpaterna och Alperna.
Häckar sällan i Ostpreussen och mellersta
Tyskland. Bygger i hålor i träden,
under takåsar o. s. v., de 9—4 små,
prydliga, runda äggen äro vita och
omkring 30 : 25 mm. Ruvningstiden
är slutet av april och maj.
Pärlugglan (Nyctale
teng-malmi Gmel.). Längd 25—27 cm.;
bredd 55 cm.; stjärt 10—11 cm.; näbb
2,1; tars 2,5; mellantå 2,2; dess klo 1,1;
innantå 1,7; dess klo 1,2 cm. Stjärten
är 2,5 till 3 cm. längre än den
sammanlagda vingen. Över ögonen stå fjädrar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
