Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Ugglor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
UGGLOR
436
na så tätt att de likna en tofs.
Översidan blekbrun med stora, vita fläckar.
Framsidan vit med blekbruna fläckar;
stjärten har 5—6 vita tvärstreck; på
den övre vingen mest fyra runda, vita
fläckar. Fotfjädrarna vita. Den unga
fågeln är före den första Tuggningen
mörkbrun, blott måge och fötter hava
en grågul skiftning; den 3:dje
vingpennan längst. På klolederna två
nakna sköldar; fotsulorna grågula, nakna,
vårtiga. Det är svårt att angiva
hennes utbredning, emedan hon söderut
ständigt förväxlas med Minervas
uggla. I norra Skandinavien är hon
stamfågel, ända till polcirkeln,
likaså i Ryssland, Lifland, Uralskogarna,
vid Sarepta, Sharkow, Ural o. s. v. I
Tyskland häckar hon sällan, i
Ostpreussen mycket sällan, i Schlesien,
Harz, Thuringerwald,
Elsass-Lothringen, Sachsen, Wurtemberg, även i
Bayern sällsynt. Häckar i de bergiga
trakterna av norra och östra Ungern,
nordliga Karpaterna och i Salsburg.
Stamfågel i Mähren, Steiermark,
Schweiz; häckar även i Bulgarien.,
franska Pyreneerna, norra Italien,
norra Grekland. Honan ruvar sina ägg
i april—maj, omkr. 18—20 dagar, visar
stor tillgivenhet för sin häckplats.
Skogsfågel, tycker mer om tät barrskog
än lövskog, förekommer sällan vid
bebyggda ställen. De 4—6 äggen (33 : 26
mm.) äro vita och glänsande. Hon är
godmodig och lätt att hålla i
fångenskap; hennes flykt är tyst och
vaggande. Hennes läte liknar hornugglans
men något högre; födan utgöres av alla
slags råttor, små fåglar, större
insekter och i höga norden även av lemlar.
Hö k ugglan (Surnia ulula L.).
Längd 40 cm.; bredd 75 cm.; stjärt till
20,5 cm.; näbb 2,5; tars 3; mellantå 1,9;
dess klo 1,2; innertå 1,6; dess klo 1,7
cm. Kring ögonen en mörk ring, i
örontrakten en halvmånformig,
svartbrun strimma. Huvudet medelmåttigt
stort; 3:dje vingpennan längst. För-
nämsta kännemärket på denna uggla
äro de smutsvita, brunkantade
teckningarna på underkroppen, vilka
ingen annan uggla har, såväl som de
korta vingarna, som räcka till
ungefär mitten av den starkt
kil-formade stjärten. Den senare är brun
med nio smala, vita tvärband.
Överkroppen, hjäss- och nackfjädrar,
ävensom ryggen brun med vita fläckar, på
skuldrorna mer vit än brun;
vingpennorna bruna med vita tvärband.
Hakan och strupen vitaktiga, den senare
infattad av ett svartbrunt band.
Näbbet horngul t; iris starkt gul. Den
unga fågeln är lik den gamla, dock
äro färgerna otydligare, isynnerhet på
ryggen. Hökugglan är visserligen en
högnordisk fågel, men går icke över
barrträds- och björkträdsregionen. I
Tyskland syns hon blott som tillfällig
gäst och kan lätt skjutas, då hon är
föga skygg. I Ostpreussen ses en och
annan varje vinter, ibland tämligen
ofta och lär även häcka där. Hon hål.
ler städse fast vid den plats hon valt.
Hon bygger i ihåliga träd på enkelt
underlag av gräs eller rutten ved,
lägger 6 till 8 ägg, som äro vita, något
strimmiga och 40 : 30 mm. stora. Hon
flyger och söker sitt rov om dagen, är
ganska lik sparvhöken till sitt yttre,
dock känner man genast igen henne
på det tjocka ugglehuvudet. Hennes
förnämsta föda är råttor, men hon
fångar även fåglar (trastar) och i
norden ivrigt ripor. Hon är mycket djärv,
hackar klättraren, som hotar hennes
bo, i huvudet, angriper hundar och
försöker bortsläpa från jägaren den
fågel han skjutit. Vid sådana tillfällen
kommer hon inom skotthåll och har
hon icke blivit träffad, vänder hon till
och med tillbaka till det ödesdigra
stället.
Fjällugglan (Nyctea nyctea
L.). Längd (W) 65—70 cm.; bredd till
149 cm.; stjärt 24; näbb 3,3, tars 6,
mellantå 3,7, dess klo 3; baktå med klo 4,8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
