Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Ugglor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
UGGLOR
445
framför allt äro de kraftiga
pennstrec-ken på undersidan utan tvärvågor.
Framsidan övergår hos många
exemplar i gulvitt utan
längdteckningar. Iris klart ljusgul; ögat är något
mindre, omgivet av en bred svart rand
och giver henne ett klokt utseende.
De blott av 2 till 4 kortare fjädrar
bestående örontofsarna äro små, knappt
2 cm. långa, över ögonen böjda bakåt
och stå tämligen nära varandra.
Ugglans egendomlighet, att i dödsstunden
lägga ned örontofsarne, så att de alls
icke synas, har givit anledning till
många förväxlingar; men om man
stryker hjässfjädrarna framåt, kan
man genast märka örontofsarna. Den
3:dje vingpennan längst, den första
och andra tydligt, de följande otydligt
sågade. I flykten skiljer sig denna
uggla från hornugglan därigenom, att
hon flyger snabbare om dagen, men
också genom hennes vana att flyga
lodrätt upp och likaså ned.
Uppehållsort: över hela världen utom i
Australien (om vintern drager hon dock ända
till Karolinerna och Sandwichsöarna),
från Ishavet (70°) till Sudan och från
västra Europa till Japan. I Tyskland
huvudsakligen i lågländerna (från
Holland till Ostpreussen, här blott
oregelbundet och mer sällan häckfågel,
men vid höstflyttningen i massor). Hos
oss huvudsakligen i fjällen. Hon
tycker om stora hedar, träsk och moras,
bevuxna med säv, starrgräs och vass,
därifrån hon blir bortjagad av
hundarna vid beckasinjakt, eller om hon inte
har lust att flyga bort, blir
uppmärksammad av jägaren genom hundens
skall. Om hösten sitter hon gärna i
potatis, och kålland. Finnes
tillräckligt med råttor stannar hon även om
vintern kvar i Tyskland, i annat fall
och isynnerhet, om det är mycket snö,
drager hon liksom hornugglan i stora
skaror ända till Afrika. På de
angivna trakterna finner man i april-maj
för det mesta 4 undantagsvis flere ägg
40 : 30 mm. stora, vita, avlånga och
mindre än hornugglans, som de för
övrigt likna. Äggen ruvas under 4
veckor. Ungarne äro vitgrå, längre
fram med brunaktiga, våglika
teckningar, alltså mycket lika
hornugglans, men visa föga spår av örontofsar;
de kunna bestämmas efter deras
fyndort, emedan hornugglan aldrig
anträffas på dessa platser. Jordugglan
sover mest hela dagen, men flyger
även om dagen och skruvar sig då
högt upp i det klara solskenet, tittar
sig omkring och sträcker hastigt i väg.
Hon flyttar i skaror av 100 stycken.
Utomordentligt glupsk slukar hon
uteslutande stora massor av skadliga
gnagare och är alltså i naturens
hushållning en nyttig och därtill rätt
vacker fågel, vars mjuka läte ljuder likt
"Gääv-Gääv".
Berguv (Bubo bubo L.). Längd
64; bredd 160 till 166 cm.; stjärt 26;
näbb 4,1; munöppning 4,5; tars 8;
mel-lantå 6,9, dess klo 3,8, innertå 5,4, dess
klo 3,9 cm. Hanen är mer än 4 cm.
kortare och i motsvarande grad
mindre och svagare. Berguven är en
mycket känd fågel och säkerligen den
mest ståtliga företeelse bland alla
ugglor; ingen annan har detta
obeskrivliga uttryck i de eldfärgade ögonen,
vars djupsvarta pupiller tydligt
utvidga och sammandraga sig vid varje
andetag. Huvudet är blott medelmåttigt
stort, fötterna be täckta med kort,
mjukt dun, så att blott vid den nedre
leden två sköldar synas. De
avrundade vingarna räcka över hälvten av
den raka stjärten, den 3:dje
vingpennan är längst, den 2: dra och 5:te
nästan lika långa, den l:sta lik den 6:te.
De två första vingpennorna äro tydligt
sågade, de båda följande blott svagt,
den 2.-dra till 4:de vingpennan vid
ytterkanten hopdragen. De undre
stjärttäckfjädrarna räcka nästan ända till
slutet av den raka stjärten.
Örontof-sen böjd åt sidan, hos hanen omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
