Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Uppe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
UPPE—UTVIKNING
Uppe. Villebrådet är uppe
d. v. s. det är uppskrämt från sin lega.
Hundarne ha uppe.
Uppgå 1. stega avståndet
mellan tvänne punkter, med sin gång
(omkr. 90 cm. i steget) uppmäta detta
avstånd.
Uppsala Taxklabb, se Svenska
Taxklubben.
Uppsprång, det ögonblick, då ett djur
springer upp ur sin lega; därav:
skj uta i uppsprånget; även
de spår som djuret gör, då det springer
upp från lägerplatsen; därav: färskt
(gammalt) uppsprång.
Uppsteg, det ställe, där uttern
regelbundet stiger ur vattnet upp på land 1.
på isen. Man igenkänner uppsteget
på där befintlig träck, kvarlevor av
fiskmåltider m. m.
Uppstöta villebråd, uppmota
sådant.
Uppstöt, stället, varest fåglar,
vanligen en kull ungfåglar, uppmotas;
även själva uppjagandet.
Urin, blodig hos hjortdjur.
Parasiterande protozoer (Pyrosoma
bigami-num) äro upphov till denna sjukdom
(som liknar den hos nötkreaturen
förekommande Texasfebern), vilken
understundom uppträder hos hjortdjuren.
Yttrar sig i blodpinkning
(Hämoglo-binuria) och fortskridande
kraftned-sättning. Parasiten överföres från
sjuka djur till friska genom fästingar
och deras larver.
Ursidæ, se Björnar.
Utfärgad, få ny hår- 1. fjäderdräkt;
man säger t. ex. att råbockarna voro
ännu i maj icke utfärgade. Se Ruggn.
Utrökning av djur ur lyor eller gryt.
Härtill användes svavel, enris o. dyl.
Utskjuten säges en bössa vara, då
dess pipa genom mycket bruk blivit
alltför tunn, eller då refflorna å en
studsare 1. lodbössa av samma orsak
blivit allt för grunda. Man har f. ö.
gjort det rönet, att utskjutning i hög
grad främjas genom allt för trägen
rengöring, "dragning", av loppet. Ett
jaktområde säges vara utskjutet, då
det ej finnes mera vilt i detsamma.
Utspår, se Spår.
Uttrar, underfam. L u t r i n æ, äro
långsträckta, smidiga djur som leva
i vatten och livnära sig huvudsakligen
av fisk. Skallen är tillplattad, nosen
bredare än lång. Fötterna ha simhud
och små eller inga klor. Svansen
tämligen lång, muskulös. I Sverige finnes
ett släkte, Uttersläktet,
Lut-r a, som utmärker sig för tät och mjuk
päls med riklig bottenull. Ögon och
öron äro små, nosen bred och halsen
tjock. I Europa finnes blot t en art
uttern, L. lutra L., som är ovan
glänsande mörkbrun, under ljust
gråbrun, strupe och kinder gråvita.
Kroppslängd hanen 580, honan 780 mm.
Svans 480—495 mm. Uttern
förekommer över hela Sverige både vid sött
vatten och vid kusterna. Honan
föder vanl. i mars—april 2—3 ungar.
Utvecklingstid, skottets, den tid som
förflutit från det ögonblick, då hanen
träffar tändsatsen till det, då
laddningen lämnar mynningen.
Utvikning av ögonlocket, se
Ögonsjukdomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
