- Project Runeberg -  Jaktlexikon : praktisk uppslagsbok för jägare och naturvänner /
461-462

(1920) [MARC] Author: Alarik Behm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - Vråkar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

461

VRAKAR

462

1. Ormvråk (Buteo buteo L., Buteo
vulgaris Bechst). Längd 52 till 58 cm.,
bredd 120 till 135 cm., vinge 37—41 cm.;
näbb 2,5 i krök 3:5, ben 8, mellan tå 3,5,
hennes klo 2 cm., den bakre tån 1,8
cm., hennes klo nästan 3 cm. över
böjningen; innantån 2, hennes klo 2,4 cm.;
näbb mörkt hornfärgad, näsborrar
halvmånformiga, snett liggande. Iris
hos de unga fåglarna gulgrå, senare
rödbrun, hos de gamla ljusgrå, hos de
förhärskande vita exemplaren
pärle-mofärgad; då de dö, förändrar sig iris
färg. Tår grova och tjocka, korta, gula,
klor svarta, men hos ljusa exemplar
ljusare, undersidan urhålkad; vinge
lång och bred något kortare än
stjärten, när den är sammanlagd. Mellan
yttre och mellersta tån spännhud. Att
beskriva fågelns färg är svårt, då
knappt två exemplar likna varandra,
och alla schatteringar från nästan
svart till nästan vitt förekomma. Den
vanligaste stjärten är brun med grå
band längs sidorna. Den något
avrundade stjärten har för det mesta
åtminstone nederst tvärband, vanligen tolv
mörka sådana, som vid halva roten
övergå till vitt. Av de olika
färgskiftningarna kan man varken bestämma
ålder eller kön, det gives unga, som
äro nästan vita, och gamla som äro
mörkbruna; även förekomma rena
al-binos med röd iris. Honorna äro
större än hanarna och ungarna kan man
känna igen på de blott litet avrundade
fjädrarna, men dock endast till en viss
tid; korteligen, ingen annan rovfågel
lider sådan brist på karaktäristiska
kännetecken, som den vanliga
bussar-den. Insidan av vingarna är
förhärskande vit med oregelbundna gråa
band på de inre täckfjädrarna och på
vingpennorna, likaså undersidan av
stjärten. De måttligt långa byxorna
äro för det mesta mörkbruna med
rostfärgade kanter, mörkare än buken och
med smala tvärbad. De nästan vita
exemplaren äro på ryggen och vingar-

nas täckfjädrar nästan alltid tecknade
med större eller mindre oregelbundna
mörka fläckar.

Med undantag av Island och höga
norden är ormvråken utbredd över
hela norra, västra och mellersta
Europa men åt öster blott till Weichsel,
i Ostpreussen (där ännu en tämligen
vanligt häckfågel, mera sällan i Polen
och i de baltiska provinserna; i
Tyskland den vanligaste rovfågeln och allt
efter hårdare eller mildare klimat
sträck-, flytt- eller stannfågel. De
fåglar, som häcka i Tyskland, draga
visserligen i oktober åt söder till
Afrika; emellertid efterträdas de av dem,
som komma från Norden, varigenom
enskilda vråkar även om vintern
före-kommma i Tyskland, isynnerhet om
vintern är mild och med föga snö, så
att de icke lida brist på råttor och
dylika djur; i mars börjar då den
allmänna vandringen mot norr igen. Den
vanliga vråken är visserligen
skogsfågel och bygger blott i skog, men är
icke så kinkig utan slår sig ned
likaväl i små klipphålor. Efter häcktiden
tillbringar han största delen av dagen
på fria fältet eller i skogsbrynen, slår
sig ned på stenar, störar och andra
upphöjningar och lurar på rov, som
uteslutande består av råttor, maskar,
ormar, grodor, isynnerhet grodrom,
gräshoppor, skalbaggar o. s. v.

Som de flesta rovfåglar söker han
i mars och april åter upp sitt gamla
bo, förbättrar det och bär in gröna
kvistar, som sträcka sig ut över
kanten. Den annars så tröga fågeln kan
man nu knappt känna igen, timtal
kretsar han med honan över
häckplatsen under gälla kattlika skrän "hiäh,
hiä, hiäh" och tänker icke på fångst
Parningen sker på kanten av boet
Måste han bygga nytt, så nyttjar han
gärna ett kråkbo som underlag, och
därför finner man ruvplatsen på olika
ställen av trädet, ehuru en gren i
vinkel mot stammen är den begärligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:41:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jaktlex/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free