Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - Änder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmast bakom spegeln vit utanpå,
ofta med svart bräm. Honans
vingspegel är mörkgrå med vit kant, den
bortersta fjädern för det mesta helt vit.
Näbben smalnande framåt
jämförelsevis kort. Hanen har i sin
praktklädnad gulvit panna och hjässa, huvudet
är för övrigt liksom den övre delen av
halsen roströd, hakan och strupen äro
nästan svarta, den nedre delen av
halsen samt krävan rödgrå, den övre
ryggen och skuldrorna äro askblåa
med fina, avbrutna svarta linjer, de
längsta skulderfjädrarna äro vita med
svarta kanter, översidan är för övrigt
gråbrun; de yttersta
stjärttäckfjädrarna äro liksom alla på undersidan
svarta, vingtäckfjädrarna vita,
handpennorna och stjärten bruna, den senares
fjädrar utom de båda mellersta ha
gråa kanter. Honans avviker tämligen
mycket från den vanliga dräkten hos
simändernas honor. Hennes huvud,
övre hals och kräva äro svartgråa med
rostfärgade fläckar, översidan är
dunkelt brungrå, bröst ocb huk vita,
vingspegeln sådan, som ovan är sagt.
Näbben grönblå med svart nagel, fot
blå-aktig, iris brun. Bläsandens hemort
är Norden i Gamla världen från Island
till Kamschatka, varifrån hon på
senhösten begiver sig i stor mängd och
dit hon återvänder i mars och april.
Enstaka par häcka i mellersta
Sverige, i Norrland är hon allmän. Hon
flyger hastigt, men har ej gräsandens
vinande flykt. Hennes lockton låter
som "wibwi-wibwi", varpå ett
knarrande ljud följer. Äggen blåaktiga
eller ock gulaktiga, deras storlek
51:37 mm. Födan lika med
gräsandens.
Skedanden (Anas clypeata
L.). Har av många ornithologer för sin
mycket breda näbbs skull uppställts
som ett särskilt släkte. Hon är i alla
fall lätt igenkännlig på näbbens form.
Längd 44 cm., stjärten 7, näbben 6,5,
tarsen 3,5 cm. Den klargröna, glän-
sande vingspegeln begränsas framtill
av en bred, baktill av en smalare vit
rand. Hanens huvud är i hans
prakt-dräkt mörkt metallgrön, likaså halsen,
övre ryggen är svartbrun med gråa
fjäderbräm, skuldrorna vita,
svartfläckiga; den nedre ryggen och de övre
stjärttäckfjädrarna glänsande
svartgröna; de små vingtäckfjädrarna
blåaktiga, de stora nästan svarta med vita
spetsar; handpennorna bruna; stjärten
vit, dess båda mellersta fjädrar jämte
det yttre fanet på de närmaste bruna,
fläckiga ut mot kanten; bröstet vitt,
buken rostbrunaktig, på sidorna vit,
de undre stjärttäckfjädrarna
grönsvarta. Honan är alldeles lik gräsandens
hona, men kännes genast igen på den
iögonenfallande näbben; hennes
vingspegel är matt svart med en grönaktig
skiftning och en vit kant nedtill, de
övre vingtäckfjädrarna askgrå, foten
gulröd; hanens näbb är gråsvart,
honans smutsigt grönaktig med
rödgulaktiga ränder, iris gul. Hanen liknar
i sommardräkt honan, men han är
något mörkare och har en mera
glänsande vingspegel. Ungarna likna honan.
Skedanden är vida utbredd i Gamla
och Nya världens tempererade delar;
hos oss finns hon isynnerhet i
Göta-och Svealand men har även påträffats
häckande i Lappland; i Sydosteuropa
häckar hon ofta. De 8—14 äggen ha
en smutsigt vitgul färg och en storlek
av 50—56 : 35—37 mm. Skedandens
föda är huvudsakligen animalisk.
2:d ra släktet: Dykänder.
De fåglar, som höra till detta släkte,
skilja sig från de egentliga änderna
först därigenom att de ha en hudflik
på baktån, men vidare genom sitt
levnadssätt, i det de kunna dyka såväl
som simma och till följd därav kunna
hämta sin föda under vattnet. Denna
består därför mera av fisk och andra
vattendjur än av vegetabilier. Deras
fötter sitta liksom gumpfotingarnas
mera bakåt, varför dessa änder gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
