Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - Änder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de övre stjärttäckfjädrarna äro
svartbruna, de översta
vingtäckfjäd-rarna vita, de andra gråbruna;
handpennornas yttre fan och spetsar bruna;
deras inre fan är vitt; armpennorna
äro grå med bruna spetsar, de
bortersta grå; stjärten är brun med en ljus
kant; den nedre delen av bröstet,
buken och de undre vingtäckfjädrarna
äro svartbruna, på sidorna vita.
Hanens sommardräkt är lik den nu
beskrivna, men alla dess färger äro
mattare. Honan är på översidan dunkelt
brun, den övre delen av huvudet
rödbrun med en mindre fjädertofs,
gumpen matt svart; de övre
stjärttäckfjädrarna äro bruna med ljusa kanter,
huvudets sidor och strupen askgråa,
halsen och bröstet ned till buken
brungula, själva buken är grå, vit bortemot
gumpen och begränsad av ett grått
tvärband. Vingpennorna med mycket
vitt, som faller i ögonen, då vingen år
utbredd. Hanens näbb är
karmosin-röd, tars och tår äro rödbruna,
simhuden svartaktig, iris brunröd; honans
näbb är mera brunaktig, hennes
simhud stöter i gult. Denna and bebor
huvudsakligen mellersta Asien,
Sydost- och Sydeuropa, har också häckat i
Tyskland, men är till och med på
flyttningsfärd sällsynt där. Erhållits flera
gånger i Danmark. Osäker för Sverige.
Hon lägger 6—10 grönaktiga ägg om
58 : 41 mm.
Berganden (Nyroca marila L.).
Längd 44—47 cm., stjärt 5,8, näbb 4,4,
tars 3,7 cm. Vingspegeln vit med ett
brett svart band nedtill, huvudet glatt.
Hanen har i praktdräkt huvud och
hals djupt svartgröna, vilken färg
bakåt bildar en vinkel; den vitgrå
överdelen av ryggen är tecknad med täta
svarta vågor. Bakryggen, de övre och
undre stjärttäckfjädrarna äro svarta;
handpennor och stjärt svartbruna,
bröstet är vitt, den brungrå buken har
ljusa kanter, näbb och tars äro
blyfär-gade, simhuden är gråsvart, iris
ljusgul. Om sommaren har hanen
mörkbrunt huvud och mörkbrun hals med
ett smalt vitt band kring näbbroten
och en matt öronfläck. Bröstet är vitt,
rygg och vingar mörkbruna med fina
vita och gula vågor och fläckar.
Honan är tämligen enfärgat brun, dock
jämte den vita vingspegeln
igenkännlig på en gulvit fläck vid näbbroten,
bröstet är grumligt vitt. Berganden
häckar ofta i norra Europa och Asien,
förekommer också vid Östersjökusten,
i Pommern, Brandenburg och andra
trakter. I Sverige vid fjällsjöar från
Härjedalen norrut. Under
flyttningstiden är hon isynnerhet vanlig vid
havskusterna och utbreder sig i stora
skaror ända ned till Sydeuropa.
Kullen består av 8—10 tämligen
långsträckta ägg, som äro matt grönaktiga
eller gulaktiga och som även i
avseende på storlek likna den föregående
artens.
V i g g e n (Nyroca fuligula L.).
Längd 38 cm., stjärt 5,3, näbb 4,2, tars
3,5, mellantån med nageln 6,2 cm.
Vingspegeln vit, på undre sidan med
svartbrun infattning, i nacken en
nedhängande fjäderbuske. Hanen har i
praktdräkt svart huvud, halsen och
tofsen med blåröd metallglans, hela
ryggsidan, även stjärttäckfjädrarna,
svartbrun, mitt på ryggen och på
skuldrorna vita strimmor.
Vingpennorna och stjärten äro svarta med
ljust fjäderbräm. Bröstet är svart,
buken vit, gråsvart bortemot stjärten,
de bruna vingtäckfjädrarna med ett
gyllene metallskimmer, näbben gråblå,
näbbnageln svart, foten gråblå med
mörk simhud, iris höggul. Honan har
dunklare färg, är eljes lik hanen, men
har en mycket kortare fjädertofs,
matt svart färg på översidan och
gulaktiga punkter i stället för hanens vita
korta strimmor; på de svartbruna
sidorna och bröstet stora rödbrunaktiga
fläckar, buken orent rödvit; den snett
ställda vingspegeln vit som hanens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
