Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - Änder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräs, som honan fodrar med en
myckenhet dun, vilket hon rycker av sig
själv. Detta underlag av dun är så
tjockt, att honan under ruvningen rent
av ligger i fjädrar och kan täcka
äggen därmed, då hon flyger ut efter
föda. Den första kläckta kullen
finner man i mitten av maj; den
innehåller vanligen 4—5 men även 6—9
ungar. Äggen hava ofta en påfallande
avlång form. De ha i medeltal en storlek
av 79 : 54 mm. Ruvningen varar fyra
veckor; äggens färg är blekt blågrön,
än mera brunaktig, än mera
grönaktig. Ejdrarna bygga aldrig bo vid
sötvatten utan alltid i närheten av havet
på öppna kuster eller vid havsvikar i
de nordligaste delarna av Europa,
Asien och Amerika, ofta på Grönland
och Island. Sällan få de behålla sin
första kull ägg, ty bona uppsökas och
plundras av befolkningen ej blott för
äggens utan framför allt för det
mjuka dunets skull, vilket är en dyrbar
handelsvara. Isländarna utplantera
dessa fåglar på särskilda små för dem
passande öar, där de bli så tama, att
de bygga bo bredvid husen ,och
invånarna gå omkring bland dem som
bland det tama fjäderfät. Dock måste
hundar och dylika djur hållas undan
under ruvningstiden. Norrmännen
göra på samma sätt, de göra i ordning
boningsplatser åt dem, taga i stället
dunet och få på det sättet en
myckenhet dun. De öar eller holmar, på
vilka dessa och andra sjöfåglar bruka
häcka, kallas där äggöar eller dunvaer
och öka mycket värdet av den
lantgård, till vilken de höra. Då nu den
första kullen blivit borttagen, så
lägger ej dem en ny med tre, och om,
fågeln ännu en gång blir plundrad,
lägger han en tredje kull med två eller
blott ett ägg. Tages även denna kull
bort, så bestraffas denna snålhet
därigenom, att ejdern alldeles övergiver
en så olycksbringande plats. Deras
läte är: "orr" eller "korr". Det förstås
av sig självt, att ejdern med sin tjocka
fjäderdräkt kräver ett kraftigt skott.
Praktejdern (Somateria
spectabilis L.). De spetsiga
fjäderfälten på sidorna av näbben sträcka sig
ej lika långt fram som näbbryggens
fjäder fält. Längden något mindre än
den förra artens, näbben uppsvälld vid
roten. Hanens huvud är i
praktdräkten ovan askgrå, under ögat en
ljusgrön fläck, halsen ovan, övre delen av
ryggen, ett stort fält på vingen och en
fläck på sidan av gumpen äro vita,
allt det övriga, även de
halvmånfor-migt böjda fjädrarna svart. Näbben
röd, foten brunröd. Honan har
andhonornas vanliga färg med nästan
helt och hållet svartgrå näbb. Hemort
höga Norden, en sällsynt vintergäst
vid våra kuster. Levnadssättet liknar
föregående arts.
Gravandsläktet (Tadorna).
Näbben mot spetsen bredare,
skovel-formig med en uppsvälld knöl vid
roten, som i profil sedd bildar en båge,
näbbnageln smal, knappast
fjärdedelen av näbbens bredd; tarsen längre
än hos andra änder, mera lik gässens,
till vilka detta och följande släkte
bilda en övergång. Hanen och honan äro
föga olika till färgen.
Gravanden (Tadorna tadorna
L.). Allmänna kännetecken:* de ovan
angivna. Längd 58 cm., näbb 4,5, stjärt
8, tars 4,8 cm. Vingspegeln stålgrön
med purpurglans, roströd vid bakre
kanten. Hanen i praktdräkt har
huvudet och halsen ovan mörkt
metallgröna, den nedre delen av halsen till
ryggen rent vit, ryggen roströd,
skuldrorna svarta. På bröstet har han en
roströd sköld, vars mitt liksom bukens
är svart, de övre vingtäckfjädrarna
vita, handpennorna svarta, stjärten vit
med svart kant. Honorna snarlika
men med dunklare och mattare färger;
näbben högröd, näbbknölen brunröd,
foten gulröd, iris brun. Ungarna äro
på huvudet, nacken och ryggen mörkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
