Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ä
- Änder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråbruna, den rödbruna bröstskölden
fattas; undre sidan är vit med
bruna fläckar på sidorna. jGravanden
häckar i Nord-Europa och Mellanasien,
hos oss utefter Västkusten, vid
Östersjökusten till Sörmland, dessutom vid
Tåkern; hon gör sitt rede uti
jordhålor, som hon själv gräver eller i
rävlyor, grävlings-gryt och kaninhålor,
där hon märkvärdigt nog får vara
alldeles ostörd. Även uti ihåliga träd gör
hon sig ibland ett bo, men blott
undantagsvis i täta busksnår. Hennes
ägg, 8—14, äro gulgröna, deras storlek
68 :50 mm. Honans lockton är
"Qua-kwakwakwak", hanens: "korr korr".
Med avseende på föda och
flygfärdighet är gravanden föga olik andra
änder.
Rostandsläktet (Casarca).
I allmänhet lik det förra släktet, men
näbben smal och prydlig, icke
uppsvälld vid roten eller bred framtill.
Rostanden (Casarca casarca
L.). Längd 58 cm., stjärt 11,5, näbb 4,2,
tars 6 cm. Vingspegeln metallgrön,
på vingtäekfjädrarna en stor vit sköld.
Huvudet vitt med en roströd skiftning,
halsen ljust rostfärgad, begränsad av
-en mörk ring. I övrigt roströd.
Vingpennor svarta, näbben är blott
vid spetsen något böjd uppåt,
foten gråbrun. Vingarna nå till
stjärtens spets. För övrigt är
rostanden lik gravanden, häckar som denna
i hålor. Sydeuropa, Nordafrika och
Västasien äro dess hemland; hos oss
träffas denna art tillfälligtvis. Mer än
8 ägg brukar rostanden ej lägga. De
likna gravandens.
Andjakten är bland en jägares
angenämaste sysselsättningar, förutsatt
att den sker med lugn, ordning och
varsamhet, i annat fall kan den
medföra olycksfall. Olyckligtvis är
andjakten nu i avtagande till följd av
många orsaker, dels sumptrakters
uttorkande, dels större och mindre sjöars
sänkande. Den intressantaste och
mest givande är drevjakten,
då ungarna väl kunna flyga, men ej
äro i stånd att sträcka ut,
vilket inträffar i början av augusti.
Känner man till platsen, så låter
man 14 dagar före jakten hugga ut
iy2 till 2 meter breda gator tvärt
genom vassen, på vilka de av hundarna
och jägarna framdrivna änderna
komma i skotthåll. Men det är nödvändigt,
att den avmejade vassen åter vuxit
upp en handsbredd, över alldeles kala
ytor låta änderna nämligen icke driva
sig, utan dyka och simma under
vattnet över de farliga ställena. Man bör
akta sig att i förväg oroa en sådan
plats, emedan änderna, om de ej anse
trakten säker, äro böjda att sträcka
därifrån. Även bör man icke glömma,
att tiden som passar för derina jakt
är kort, om änderna äro fullt flyga, så
äro några skott tillräckliga att oroa
dem och komma dem att alla flyga
upp och sträcka därifrån.
För denna jakt fordras även båtar,
i vilka en eller två skyttar ros fram
och fatta posto framför gatorna. För
att på avstånd tillkännagiva platserna
kan man anbringa stänger försedda
med små vimplar vid sittbrädena. Det
är svårt att säga, var de bästa
platserna äro, vanligen de, som äro närmast
drevets början, där man då ställer de
säkraste skyttarna, men även bakom
drevkarlarna måste stå skyttar, vilka
kunna skjuta de tillbakastrykande
änderna. Även på passande ställen vid
stranden böra ställas skyttar.
Äro ställningarna intagna, gives
signal till pådrivandet, varvid skyttarna
med hundarna och pådrivarna gå
framåt. Nu blir det liv och rörelse på
platsen, och på kort tid överskådar
man bytet, som kan väntas, ty vid
andjakt gäller det att se upp både i
luften och i vassen. Några fåglar flyga
upp och sträcka till ett annat ställe i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jaktlex/0253.html
