Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - Änder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det frestande tillfället att sluka
andungarna, i stället för att apportera
dem, vilket många göra i tanke, att
deras herre icke bryr sig om dem;
man bör därför undvika att, då hunden
ser det, kasta bort de små
andungarna och även giva akt på, att hunden
icke i ett obevakat ögonblick söker
upp dem och tillägnar sig dem som
herrelöst gods.
Ett annat sätt att jaga änder är att
ställa sig i håll. På måfå
kan man inte ställa sig i bakhåll för
något villebråd, man måste förut ha
tagit reda på de ställen, där änder
bruka slå ned. Vildanden är misstrogen
och begåvad med starka sinnen, synen
är isynnerhet skarp, därför måste man
intaga en dold plats. Antingen gräver
man ett manshögt hål i marken och
täcker över det åt ryggsidan, anordnar
en sittplats i hålet och lägger in torr
halm för att skydda sig mot kölden,
men om den fuktiga marken icke
tilllåter sådana anstalter, bygger man av
på varandra lagda och
sammanbundna störar ett skjul och täcker över det
med vass, så att det liknar en liten
höstack och passar till omgivningen,
vilket är nödvändigt, emedan änderna,
liksom annat villebråd, misstro alla i
ögonen fallande byggen. Åt olika håll
anbringar man skotthål, och det inre
rummet bör vara så stort, att också
den trogna följeslagaren, hunden,
ryms därinne. Om buskar finnas på
de utvalda platserna, kan man dölja
sig bland dem, binder tillsamman
deras grenar eller skär av dem, där så
behövs och lagar, att man har
tillräckligt skjutrum. Ju större andflocken
är och ju längre den vistats där, desto
omsorgsfullare bör man göra
förberedelserna. Till vinden kan man inte taga
hänsyn, isynnerhet vid större
vattenytor, men vid dammar eller smärre
vattendrag kan man göra förberedelser
vid båda stränderna för att efter
vinden kunna anpassa sig på den ena
eller andra sidan. Bästa tiden för håll
är om aftonen, och man bör vara på
platsen någon timme före
solnedgången.
Änderna äro mest i rörelse om
aftonen och utebliva säkert icke från de
omtyckta platserna, än komma de i
större än i mindre flockar och jägaren
gör väl i att skjuta, så snart tillfälle
erbjuder sig, och inte invänta större
flockar, ty mörkret inträder snart och
gör slut på jakten. Det är inte rådligt
att låta hunden inhämta varje enskild
and, än mindre att låta honom
förfölja en sårad, det åstadkommer för
mycken oro, varigenom hela jakten stores.
Har jägaren en båt med sig, så
uppsamlar han bäst själv de skjutna
änderna, såvida han inte har att göra
med rinnande vatten, som bortför
bytet. Vill man nyttja morgonstunden
för att passa på, när änderna slå ned,
måste man vara på platsen före
daggryningen. Vid månsken flyga
änderna omkring nästan hela natten, det
är då svårt, att bestämma bakhållets
varaktighet, vilken även beror på
huru länge jägaren kan hålla ut i den
ofta kalla natten. Är vattnet
tillfruset, kan man hugga upp vakar, som
änderna ivrigt söka upp för att få
vatten. Man kan anbefalla utströendet
av potatis, säd o. d., för att locka
änderna; stundom använder man även
en tam eller än bättre tämjd vildand,
icke en hane, med bundna vingar,
vilken med sitt läte "Quaak-quaak" snart
lockar dit de främmande. Om på en
vattenyta större flockar slå ned, kan
man genom en pådrivare, som inte får
göra mycket buller, så småningom
driva dem inom skotthåll för jägaren,
detta medför blott undantagsvis något
resultat och är därför ingen vanlig
jaktmetod. Man kan även ställa sig i
håll på nyligen avmejade sädesfält
för att skjuta på de änder, som plocka
upp kvarlämnade sädeskorn, och som
slå ned i större mängd, ju rikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
