Jaktlexikon : praktisk uppslagsbok för jägare och naturvänner / 509-510 (1920) Author: Alarik Behm - Tema: Hunting and wildlife Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - Änder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sädeskornen förekomma. Här gör ett
lockande god tjänst, i annat fall kan
bytet av de spridda och
kringspring-ande änderna bliva ganska
tvivelaktigt.

Att smyga sig på
änder-n a fordrar försiktighet och
ortskunskap och kan med framgång ske, om
stränderna äro höga och lätt bevuxna.
Då bör man göra det under blåsiga
dagar, emedan änderna då uppsöka
hålor vid stränderna och överhängande
buskar, så att det är lättare att smyga
sig på dem. Men har man haft
oturen att bli sedd av en enda, så är
jakten förfelad, ty på hennes varning
flyger hela flocken sin väg. Märker man
på rinnande vatten några änder hägra
upp i strömdraget, så ställer man sig
på en undangömd plats, och nästan
alltid komma de drivna av strömmen
nedåt inom skotthåll. Vid detta slags
jakt anbefallés ofta i böcker
användandet av en skärm, d. v. s. en på
uppspänt lärft målad ko i kroppsstorlek,
men om denna skall vara till nytta,
bör man en tid förut låta kor beta där,
så att änderna vänja sig vid åsynen
av dem och inte bliva rädda för den
målade, som jägaren bär med sig. Den
målade kons bakgrund skall vara grön
eller grå. Har man kommit
tillräckligt nära, så ställer man skärmen på
marken, för vilket ändamål den bör
vara försedd med en fotställning, och
skjuter genom anbragta hål. Vi hava
i praktiken varken sett eller hört
omtalas detta förfarande och tvivla på
resultatet därav, då man oftast har att
göra med främmande sträckänder, som
nog torde anträda skyndsamt återtåg
inför denna uppenbarelse. Ett vanligt
iijälpmedel är en med gräs, vass eller
halm flätad ram, som jägaren bär
framför sig, eller man övertäcker en
båt med detta material, så att skytten
och roddaren äro alldeles dolda och
genom försiktigt roende kunna
överraska änderna; detta är i varje fall det
enda medel att komma på en på fritt
vatten liggande andkull.

Fångst.

Fångst av änder sker på olika sätt i
stort omfång genom den s. k. A n d
-fångaren, som Jester beskriver
på följande sätt. Andnätet lägges ut
nära stranden av en flod eller insjö.
För ändamålet göres en från 25—30 m.
lång och 2,5 m. bred plantering av
flätad vide och med ett slags rund
valvbåge, vars sidoväggar såväl mot
stranden som mot vattnet måste vara
så täta, att ingen and kan krypa
igenom. På floder med stark islossning,
måste, för att skydda fällan, en damm
av riskvistar uppföras. Vid de båda
ingångarna till fällan, såväl som vid
sidoväggen, där man gjort två eller tre
öppningar, så att änderna kunna
simma in, samt även mot vattnet
inrättas falluckor, så att de fort kunna
släppas ned, men i väggen mot
strandsidan göres 2 eller 3 runda hål, och
framför dessa små av vide flätade
dörrar, icke falldörrar. Andjägarens koja
sättes upp i närheten av fällan, finns
ett träd i närheten, vid detta, annars
bygges den av stänger och beklädes
med vass eller vide. Stockänderna
fästas dels utanför och icke långt från
öppningen till fällan, dels inuti
densamma på små vasstuvor. Vid den
and, som är närmast kojan,
anbringar man en tråd, för att, om anden rör
sig för litet, jägaren skall kunna
draga i den. Framför fällans ena
öppning sättas ned några stänger i
vattnet i sådan ställning, att man här kan
hänga upp ett med sidoväggar och tak
försett nät. För att locka änderna in i
fällan fästes tvärt över den ett brett
bräde, varpå såväl inom fällan som
utåt vattnet strös havrekorn och malt,
framför den på vattnet utströdda
säden anbringas några vasstuvor, så att
säden ej simmar bort. Den bästa
tiden för fångst är senhösten. Jägaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>