Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i pålitlighet och noggrannhet kan mäta sig
med föregångarne på detta område. Alla
dessa volymer »Minnen» utgöra emellertid en
trohjärtad lofsång öfver det friska, härdande
lifvet i marker och obygder fjärran från de
stora stråkvägarne. För detta föga
komplicerade lif, som likväl kan hafva så djup och
rik innebörd som hälst, röja de den
innerligaste hängifvenhet. Många äro ej de, som
färdas dit ut i skogen, ty allfarleden bär ej
gärna åt det hållet, vägen är ansträngande
för de veklige och kosten ej alltid den bästa,
men som ersättning får man njuta af
barrskogsdoft och fågelsång, af ensamhet och
ostördhet i rikaste mått, får befria tankarna
från frågor stora och frågor små, som annars
dagligdags tynga och irritera: »Där voro vi
nu inne i den djupa, tysta och ensliga
vildmarken, långt borta från människor, dit vi
båda längtat en lång tid.» Men kan man
ej hindra eller vill man ej hindra tankarna
att rinna som förut, så tror jag förvisso, att
man ibland i skogarnas mäktigt gripande
stillhet och ensamhet finner en helt ny
strömfåra, där de forna hugskotten, som vällde
fram ur öfvercivilisationens allehanda
källflöden, kunna sorla friska, genomtänkta,
allvarliga, solbrytande som ett fjällvatten. Ja,
skogslifvet har liksom turistlifvet i trängre
mening också ett rent uppfostrande inflytande
och skänker en välbehöflig koncentration i
mångfalden af intressen och åsikter!
Stadsbon med sina öfverflödiga behof finner det
afskyvärdt att länge vara där ute i vildmarken,
men »skogsmannen har sannerligen njutningar,
som den civiliserade människan icke
anar, långt mindre känner. — I årgången
1892 af »Nornan» har Georg Nordensvan i
sin karakteristik af Bruno Liljefors’ konst nämnt
något, som återfinnes i hans arbete »Svensk
konst» etc. samt synes mig hafva en ypperlig
tillämpning på Schröders uppfattning och framställning
af naturen, då han säger: »i hela
stämningen en osökt, djup känsla af vördnad
inför naturens mystik, inför enslighetens
storslagna höghet».
Är än »fjärdingen» med jaktminnen tömd
synes herr Schröder likväl hafva till sitt
förfogande en annan, hvarur han redan hämtat
material till det förra året utgifna arbetet En
bruksbokhållares minnen. För att få en lämplig
fond till de lifliga, färgrika skildringarna ur
»wille marken» har förf. nämligen i detta
underhållande häfte börjat en framställning af
sin trägna lifsgärning med de intryck och
erfarenheter, som härunder kunnat erbjuda sig.
»Bruksbokhållarens minnen» äro ej endast en
autobiografi med öfliga fakta och oaflåtligt
återkommande jag, jag, utan de äro framför allt
värderika kulturbilder från särskildt Värmlandsbrukens
barndomstid. Läsaren får nämligen
här i de liffulla, varmhjärtade små
berättelserna göra bekantskap med den svunna, föga
komplicerade tid, då de arbetsgifvande
patronerna i regeln drefvo ett äkta trälsystem gent
emot sina underlydande, superiets och råhetens
tid, då dugligheten ersattes och belönades med
så eller så många stop bränvin, samt då en
kitslig förman kunde mot en underdånig
arbetsstyrka opåtaldt lägga i dagen alla sina dåliga
böjelser: visa gräslig mannamån, själfrådigt
skipa rättvisa och systematiskt utpina sina
vedersakare. Dylika missförhållanden, minst
lika skriande samt värda att skildras i så bjärta
och gripande färger som möjligt, kunde äfven
massvis anföras från verken i Väster- och
Norrbotten, särskildt från sågverksrörelsens härdar,
hvilka ännu i dag hålla hela socknar
klafbundna och godtyckligt länka befolkningens
väl eller ve efter ett ofta föga miskundsamt
skön. Beträffande de fordom storartade
lurendrejerierna i nabolandets östgräns och all den
fyndighet, som därvid utvecklades för att draga
tullbetjäningen och brödralandets gränsvakter
vid näsan, har förf. också åtskilligt roande att
förtälja.
Herr Schröder, som just genom sina
underordnade uppgifter vid detta idkesamma
brukslif blifvit i tillfälle att på nära håll, vaket och
intresseradt, aktgifva på förtjänsterna och
lytena hos dåvarande handteringar, har genom
detta sitt arbete gifvit ett värdefullt, särdeles
tilltalande inlägg i en tillförne skäligen
obetydligt behandlad genre, väl ägnad att
uppmärksammas ej endast af den äldre
personalbesättningen på bärgslagsbruken utan ock af
kulturhistorikern, hvilken har att samla
karakteristiska drag från svunna tidsskeden och
bevara minnet af dessa. På grund af den
populära formen äro dessa hågkomster för
öfrigt njutbara i vida kretsar såsom
varande en mycket roande lektyr, med hvilken
man med nöje förnyat bekantskapen i En
timmermärkares minnen, hvilket arbete utgafs
förra sommaren och är att betrakta såsom en
fortsättning af det nyss citerade.
Timmermärkaren är en person, hvars lifliga hågkomst
låter oss blifva föreställda ej blott för
allehanda myndiga bruksherrar och inspektörer
utan ock för en hop präktigt skizzeräde stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
