Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget men blifver dock aldrig tröttande.
Detaljskildringen i landskapsscenerierna är
ofta af god, karakteriserande verkan. Förutom
omängda, underhållande jaktskizzer inrymmas
i den sista, med en vacker Liljefors-vinjett
utstyrda samlingen några minnen af annat
skaplynne. »Klöfverskog» är så t. ex. en
ej minst i psykologiskt afseende intressant
folklifsbild, »En sjöexpedition med örlogs -
fregatten Göteborg på 1830-talet» skildrar
con amore kadettungdomens segerstolta vikingafärder
kring kusterna, och i »Råd till unga
jägare» lämnas flere värdefulla anvisningar,
som äfven den med jaktstigen och skogsdjupet
välförtrogne kan hafva nytta af att taga
vara på. Vi Kunna på grund af allt detta
förespå, att den af jaktlitteraturen intresserade,
som förskaffar sig Hubertus’ bebådade
nyaste bok: Jakt- och skärgårdslif, ej skall
komma att känna sig alltför ångerköpt.
Paul Waldmann är för närvarande den
ende af »det unga Sverige», som utgifvit
några jaktskildringar i ett samlingsband. Måtte
detta ledsamma förhållande ej länge få
fortfara, utan måtte snarligen flere käcka förmågor
träda fram på vädjobanan! Under sin
germaniserade pseudonym är denne författare, notarien
Paul Waldar Adil Bergström, känd redan
1888 genom ett häfte Miniaturer från det fria,
enkelt skizzerade redogörelser ur jägarens
friluftslif, uppburna af varma känslor och en
modfull öfvertygelse samt vittnande om en
innerlig beundran af all den skönhet, all den
tjusning, som döljer sig innerst i skogsdjupet,
där den lockande jaktstigen slingrar mellan
fura och gran. Till julen 1892 samlade och
publicerade emellertid Paul Waldmann ett
243 sidor starkt häfte Från skogar och hagar,
Frilufts- och jaktstycken, hvilket tillkommit med
bidrag af en hel krets med bröder i S:t
Hubertus, äldre och yngre, de där berättat om
sina jaktäfventyr från skilda håll i mellersta
Sverige och samtidigt gifvit impressionistiska bilder
af den skiftande naturstämningen i dettas landskap.
Bland dessa medarbetare märkas
jägareveteranen G. Schröder, amanuensen E.
Hammarstedt, jägmästaren T. Berg och utgifvarens
fader: bibliotekarien, doktor R. Bergström, den
nyligen döde, värderade författaren till en
liten präktig Handbok för svenska jaktvänner
(Sthlm 1872), åtskilliga djupt uppfattade och
troget återgifna Småhistorier. Mest från jakten
(2:dra afd. i Svenska bilder, Sthlm 1882.)
samt Litteratur och natur (Sthlm 1 889). Detta
sist citerade arbete jämte anmälan af E. von
Qvanten i Ur dagens krönika (februarihäftet
1890) vilja vi här begagna tillfället att på
det lifligaste rekommendera åt landets
naturvänner, enär det innehåller flere intressanta
synpunkter, sammanställningar och
upplysningar att taga vara på. Bland de bidragande
till Från skogar och hagar synes jämväl en af
de »betjänte», skogvaktaren J. P. Forsberg,
hvilken gifver en i treflig stil hållen
nekrolog öfver Nerikes sista varg.
Hvad som företrädesvis faller i ögonen
vid en genomläsning af detta arbete med
motiv från skogarnes tysta värld, är
skildringens ursprunglighet och frihet från den
vanliga hetsjakten efter effekter, hvarigenom de
olika berättelserna komma att verka just såsom
sanna jaktlifsbilder, såsom naturmålning. Det
är inga af spännande situationer uppfyllda
härnadsfärder mot de större rofdjuren, inga
dråpliga vapenbragder bland högdjurens
troppar, inga massmord på matnyttigt småvildt,
inga bornerade och ofta litet underliga
uppgifter om märkvärdiga skott, som här gifvas
läsaren till lifs, utan i stället enkelt och rättframt
lämnade berättelser från hvardagsjakter ute i
marken. Det är för öfrigt mycket mer, som
innehålles inom denna ram, nämligen drag ur
de olika bygdernas folklif och intressanta,
kulturhistoriskt värde ägande detaljer om
öfvertro och skrock. Man märker, att man här har
att göra med verklige jägare, med käcka, friska
naturer, som älska de härdande ströftågen för
deras egen skull. Om jägaren ej får skjuta
så mycket, verkar slikt ej ett dugg
nedstämmande på hans lifslustiga humör, som blott
trår till att få de dagliga bestyren skuffade
åt sidan och att få en behöflig frist för att
krya upp sig i den stämningsfulla skogen.
En af de i häftet bidragande författarne
har i en dialog framkastat följande yttrande,
hvilket jag gärna vill återgifva, enär det synes
mig betecknande för hållningen af hela »Från
skogar och hagar». Det heter nämligen där:
»skulle jag skrifva en bok om mina
jaktfärder, så skulle jag mången gång hellre tala
om en och annan sådan där misslyckad jakt
än om sådana, där villebrådet så att säga
serverats en på bricka. Sådan där jakt, där
skytten — jag gitter knappt säga jägaren —
bara har att skjuta tills måls, inte är det jakt!
Nej, strapatser och naturlif och folklif och
stämning skall det vara. Så tycker jag».
Det är också just den här anförda
uppfattningen af jakten, som för närvarande håller
på att bryta sig igenom hos oss, och hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
