Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och passande uppehållsorter därstädes, hafva
inom vår skandinaviska nord s. k.
turistföreningar länge och med framgång sträfvat. Den
norske Turistförening är den äldsta af dem,
bildades redan år 1868 och räknade 1892
omkring 2,400 medlemmar. Från denna
förening, som till följd af den storartade
tillströmningen af utländingar kunnat uträtta ofantligt
mycket till turistväsendets utveckling,o utgifves
i början af hvarje »säsong» en Årbog,
som meddelar dels skildringar från turistfärder
i olika delar af landet, dels intressantare
»Notitser». Denna »årbog», som i Sverige sprides
bland ett 70-tal föreningens medlemmar, har
särskildt utmärkt sig för vackra reproduktioner
efter fotografier från norska fjällmarken.
Föreningens »formand» är prof., dr Yngvar Nielsen,
dess sekreterare generalstabskaptenen Vilhelm
von Munthe af Morgenstierne.
Svenska turistföreningen grundlädes 1884 i
Upsala på initiativ af professor Hj. Sjögren
och doktor T. Fegraeus. Länge förde den
en ganska tynande tillvaro och hölls egentligen
uppe blott af det varma intresse, hvarmed
vetenskapsmännen (särskildt geologerna)
och den i universitetsstaden studerande ungdomen
omfattade den. Sedan emellertid år
1887 föreningen förlagts till Stockholm, bröt
sig idén snart segerrikt igenom och fick hastigt
ett väldigt uppsving genom omvårdnad från
hög och låg. Ehuru vår svenska förening är
16 år yngre än den norska, räknar den
likväl öfver tre gånger så många medlemmar som
denna, omkring 7,400 år 1893. Svenska
turistföreningen har också redan hunnit
uträtta storverk till främjandet af färder och
ströftåg i landets nordligaste, glest befolkade
bygder, hvilka bjuda resenäreij god inblick i
ödemarksförhållandena och skänka honom
angenäma minnen för hela lifvet. Genom
föreningens förträffliga representerande på
världsutställningen i Chicago är det nu att hoppas,
det främligen ej längre skall töfva att ägna
också vårt land och dess härliga natur samma
vetgiriga uppmärksamhet, som kommit nabolanden
till del. Af svenska turistföreningen utgifves,
när det bräcker till vår och reslusten
börjar mana, en Årsskrift, som från ett litet
häfte »Fliegende Blätter» vuxit ut till en
diger och innehållsrik volym med intressanta
skildringar från landets alla delar. Denna
årsskrifts flitigaste medarbetare har varit den
framstående kännaren af lappmarkens natur
statsgeologen dr Fredrik Svenonius, hvilken
genom sitt trägna arbete för föreningen äfven
i andra riktningar kan sägas hafva varit en
dess trofaste »stödjepelare». Föreningens
ordförande är riksantikvarien Hans
Hildebrand, dess sekreterare amanuensen Jacques
Lagercrantz. — I sammanhang härmed torde
böra omnämnas en af Hjalmar Arlberg förra
året utgifven, förträfflig liten Turistkalender
med pålitliga och praktiska uppgifter. Den,
som vill taga kännedom om vår svenska
idrotts alla olika former, hänvisas för öfrigt
till den af red. Alex. Lindman förra året
utgifna, präktiga och billiga Svenska
Idrottskalendern. Här vill jag emellertid erinra om
tillvaron af en förening, hvars uppgift ej bör
förbigås i sammanhang med denna redogörelse
från »jaktstig och turistled», nämligen
Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige.
Denna sträfvar sedan sin stiftelse 1892 på
ett berömvärdt sätt för att utbreda
skidrännandet såsom varande ett för folket praktiskt
fortskaffningsmedel i bygder med riklig
snötillgång och dessutom en nyttig kroppsöfning
för ung och gammal.
Käck och finsk-seg men under små
förhållanden och tryckta pekuniära
omständigheter kämpar sedan 1887 Turistföreningen i
Finland till nående af samma mål som dess
bättre lottade systrar: att lära landsmän och
främlingar genom resor känna hembygdens
natur och folk. Och Finland är i dessa
afseenden, ej minst för oss svenskar, väl
värdt att uppmärksamma, ty vår kultur och
våra intressen hafva sekler igenom varit ett
med det landets, ehuru vi sedan kommo att
sälja vår förfödslorätt mot en hårdsmält
grynvälling. Ett af våra nationalfel är emellertid
att vi lätt slöa till och bura in oss mellan
fyra väggar, att vi växa fast vid vår bostad
eller vanan af luxuösa njutningar. Nej, vi
skulle spara »vinpenningarne» och
entréeafgifterna till »guldkrogarna» och samla dem i
en sådan där gammaldags, hederlig lerbössa
samt så, när sommarsolen lyser öfver gröna
ängar och blanka fjärdar, gifva oss af ut på
turistled och därigenom bereda oss litet mer
naturenliga omväxlingar. —
Turistföreningen i Finland räknade enligt öfverslaget vid
1892 års slut omkring 2,000 medlemmar.
Äfven denna förening utgifver en Årsbok med
bidrag på finska och svenska språken. För
turisttrafikens underlättande inom landets
nordligaste ödebygder har samfundet sträfvat
synnerligen energiskt. Dess ordförande är
professor J. R. Aspelin, dess sekreterare docenten
Th. Homén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
