Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta vatten har besjungits av tre slaviska tungomåls
skalder: det lillryska, det polska och det storryska. »Underbar
är Dnjeper — lyder en skildring på poetisk prosa — då
han fritt och lätt rullar sina vågor mellan skogar och kullar.
Vid åsynen därav vet man ej, om hon rör sig eller icke,
denna majestätiska yta, och man häpnar, som om allt vore
av glas och som om denna spegelklara blåa väg utan gräns
på bredden, utan slut på längden, flöte och välvde sig över
hela den grönskande världen. De grönlockiga träden jämte
ängarnas blomster tråna efter böljorna, luta sig fram och
blicka ned på dem, utan att kunna se sig mätta därpå, och
vinka åt dem med grenarna. Men mitt i Dnjeper våga de
icke titta ner, ty dit tränger ingen blick, utom solens och
den blå himlens ... Underbar är ock Dnjeper i den ljumma
sommarnatten, när allt sover — både människor och djur
och fåglar, och Gud allena majestätiskt överskådar himmel
och jord och majestätiskt skakar sin mantel. Därifrån strös
stjärnor ut; de brinna och lysa över världen och alla
återspegla sig i Dnjeper, ty han håller allt i sitt mörka sköte.
Ingen enda stjärna kan undfly honom, med mindre än att
hon slocknar på himlen.»
Men när blåsvarta moln — heter det vidare i denna
poetiska naturmålning — såsom berg torna sig på himlen,
när den mörka skogen skakar ända till rötterna, när ekarna
skälva, och ljungeldar, som urladda sig ur molnen, med
ens belysa hela omnäjden, då är Dnjeper förfärlig.
Vattenkammarna dåna, slående mot bergen, rusa med stönande
och blänkande tillbaka och gråta och flyta isär. Så grämer
sig den gamla kosackmodern, när hon ledsagar sin son till
hären: Munter och hurtig rider han på den svarte hästen,
med den käckt tillknycklade mössan neddragen på sidan.
Men modern springer snyftande efter honom, söker
kvar-hålla honom vid stigbygeln, griper betslet, vrider sina
händer över honom och gjuter bittra tårar......»
Denna ståtliga bild av Dnjeper är hämtad ur en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
