Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meningarna ännu delade. Den obestridligt ypperste
kännaren av Ukrainas folk och historia, professor Michail
Hrusjevskij i Lemberg-Kiev, uppger totalsiffran till 31—32
miljoner, därav 5½ milj. i Österrike och Ungern. Även om
det skulle ligga någon överdrift i denna uppgift, trots
professor Hrusjevskijs vetenskapliga auktoritet, gör den i alla
händelser ofantliga folkmängden dock lillryssarna till det
talrikaste slaviska folket näst efter storryssarna, framför
polackerna, och redan denna omständighet kunde vara till
fylles att åt lillryssarna tillförsäkra en uppmärksamhet, som
deras mestadels undanskymda historia i flere avseenden
förtjänar.
Det etnografiska rike, som lillryssarna representera
och som i världshistorien endast undantagsvis har låtit tala
om sig politiskt i enstaka fall, sträcker sig på ömse sidor
av Dnjeper över det vida stepplandet norr om Svarta havet
och har följande naturliga gränser: i norr Dnjepers bifloder
Pripet, Desna och Sejm; i väster Karpaterna, Dnjester, San
och Bug; i söder Svarta havet och i öster Don. Härtill
komma smärre språkområden på nordöstra kusten av
halvön Krim, i Kaukasien mellan Don och dess biflod Manytj
samt Kuban. De nordligaste städerna i detta på tre stater
delade rike äro Brest, Pinsk och Tjernigov; de största i
väster äro Lemberg (Lviv, Lvov) och Cholm [i ryska Polen];
den sydligaste Novorossijsk på Svarta havets östra kust.
Såsom redan antytts, var det kristna furstendöme, som
i slutet av det första årtusendet efter vår tideräkning
bildades i Kiev, till sitt väsen lillryskt, något som dock ofta
förbises i den ryska historieskrivningen. Den andliga
litteratur, som från Bysans utbredde sig över Dnjeper-landet,
hade mer originalitet och ljus friskhet än den torra, mörka
dogmatik, som genom Moskva tryckte sin stela prägel på
Rysslands äldre litteratur. Den ridderliga anda, som
genomgår den berömda dikten om Igors fälttåg mot polovtserna,
var alldeles främmande för Moskva, och när Peter den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
