Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle begynna sitt väldiga omdaningsarbete, skulle han ha
rett sig klent, om han ej bland sina andliga föregångare
och medhjälpare räknat de för sin tid utmärkta språk- och
religionslärare, som uppammats av den lärda skolan eller
akademien i Kiev och som genom sin lillryska nationalitet
slogo den brygga, som förmedlade den österländska
kulturens inträde i det då ännu barbariska storryska tsardömet.
Men illa lönades lillryssarna för dessa kulturella
tjänster. När tatarerna i början av det trettonde århundradet
inträngde i östra Europa från Asien, vart »Ukraina» det
närmaste offret för deras ödeläggelser, som kröntes med
Kievs förstöring (1240). Och landets naturliga läge, med
bristen på bestämda gränskonturer, försvårade upprättandet
av ett nytt lillryskt rike, hälst som lillryssarna själva i högre
grad än andra slaver tyckas ha saknat förmågan av en
målmedveten politisk statsbildning. Ukraina hemföll till större
delen åt Litauen, och endast i Volynien och Halitsch kunde
lillryska furstar ännu en liten tid hålla stånd mot den
politiska upplösningsprocessen. Genom Polens personalunion
med Litauen (1386) fick det polska elementet överhand i
Ukraina och gjorde sig nästan allsmäktigt efter unionen i
Lublin, 1569, varigenom Litauen och Rus (Vita Ryssland
jämte Ukraina) fullständigt uppgingo i det mäktiga polska
konungariket.
Skenbart tycktes detta vasallskap icke göra något
intrång på lillryssarnas nedärvda frihet. Sigismund August
bekräftade 1572 lillryssarnas »likställighet» med polackerna,
och 24 år senare stadgades det genom den kyrkliga
unionen mellan Polen och Ukraina, att de grekisk-ortodoxa
visserligen skulle stå under påvens överhöghet, men
åtnjuta fullständig religionsfrihet. Ja, ännu så långt fram i
tiden som år 1621 kunde det förekomma, att en
Sahajdatjnyj — den förste lillryss, som antog den officiella titeln
av hetman (det tyska Haupmann, kapten) — i slaget vid
Chocim hjälpte polackerna mot turkarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
