Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättskipningen hos zaporogerna var lika enkel som
kraftigt verkande. Förnärmelser mot överheten straffades
med att den skyldige bands vid en kanon på torget och
sedan vanligen sönderslets av mängden; en tredskande
gäldenär fjättrades i kedja vid en kanon, och en tjuv näpstes
med knut under en galge. Den vanligaste bestraffningen
bestod i prygel vid skampålen på torget, där det alltid fanns
till hands torra ris med blyklumpar i ändan, och stundom
upprepades exekutionen flera dar å rad, någon gång med
dödlig verkan. För mord och svårare förbrytelser, såsom
olovligt umgänge med kvinnor, stadgades dödsstraff än i
form av levande begravning, än i en galge, i vars järnhake
brottslingen fästades, sittande på en häst, varpå hästen
rycktes undan. Även spetsning på påle hörde till den
tidens barbariska straff, och härutinnan hade lillryssarna
helt visst goda föredömen både i Moskva och i Polen.
Så förflöt detta liv, tidtals enformigt, men dessemellan
avbrutet av vilda fäjder och djärva plundringståg. På
ålderdomen gingo åtskilliga kosacker i kloster för att
försona sina synder. Men de flesta stupade, försvunno
spårlöst eller begravdes utanför Sitj i full rustning. En
slovakisk präst, som råkade följa Karl XII genom Ukraina, har
skildrat en dylik begravning, till vilken vi längre fram
återkomma. Och på kosackgraven sattes stundom ock en
flaska med »okovyta», för att zaporogen ej skulle törsta
ihjäl, innan han slapp in i sitt himmelrike.
Detta lillryska folk, som koncentrerade sig i Dnjepers
kosacker, hade sålunda i brokig blandning de dygder och
laster, som pläga känneteckna s. k. naturfolk. De kunde
vara grymma, vilda, sluga, trolösa, omåttliga; men de
visade också vackra prov på öppenhjärtighet, barnslig
godhet, enkelhet i levnadsbehov, gästfrihet och personlig
hederskänsla, och alla dessa egenskaper återspegla sig mer
eller mindre hos deras hetmaner och atamaner. Men
framför allt voro de besjälade av en häjdlös frihetslust, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
