Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bönderna i detta land äro alldeles eländiga,
nödsakade som de äro att arbeta tre dagar i veckan med sina
armar och sina hästar för sina herrar och att betala dem,
alltefter den brukade jordens storlek, ett visst antal
spanmålsskäppor, kapuner, höns, gåsungar och kycklingar,
nämligen vid påsk, pingst och jul; vidare måste de köra
timmer för sina herrars räkning och göra tusen andra
dagsverken, som de ej borde vara underkastade, utom att det
utprässas pängar av dem, likasom ock tionden av får, svin,
honung, frukter och var tredje oxe vart tredje år.
Korteligen, de äro nödsakade att giva sina herrar allt, vad dem
lyster, så att det ej är underligt, om dessa stackare icke
kunna samla något under så hårda villkor. Och icke nog
härmed — deras herrar ha ock oinskränkt makt ej blott
över deras egendom, utan ock över deras liv, ty så stor
är friheten hos den polska adeln, vilken lever såsom i
paradiset, under det att bönderna äro som i skärselden, att
om dessa fattiga bönder råka i händerna på dåliga herrar,
är deras belägenhet ömkansvärdare än galerslavarnas. På
grund av detta slaveri rymma många, och de djärvaste av
dem fly till »le Zaporoüys», som är tillflyktsorten för
Dnjepers kosacker. Efter att ha tillbragt någon tid där och
gjort en färd på havet betraktas de som zaporogiska
kosacker, och genom dylika missförhållanden växa deras
legioner alltjämt övermåttan.»
När lillryska flyktingar på 1690-talet kommo från Sitj
norrut, beskrevo de »porogernas» krigare sålunda: »Det
är sådana människor, som ej våga släppa tungan lös, när
de vistas i Ukraina. Men så snart de komma tillsammans
i Sitj, framkläcka de lasteliga tal och hitta på historier,
eggande till uppror. En pratar i fyllan och villan; en
annan andas hätskhet, även fast han inte super, och skäller
inte bara på hetmanen och panerna (herremännen), utan till
och med på monarkerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
