Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
janitjarerna undslapp knappt halvannat tusen med livet, och
khanen själv flydde hals över huvud tillbaka till Krim.
Den oerhörda mängd av lik, som hotade att förpesta
luften i Sitj, vållade zaporogerna huvudbry. Några
föreslogo, att de skulle brännas på busurmansk sed, men
flertalet tyckte att det gick åt för mycket bränsle på så
värdelösa föremål. Andra tyckte, att janitjarkropparna kunde få
ligga kvar på marken och bli byte för rovdjur och fåglar;
men även detta billiga och osvikliga medel förkastades,
enär vargar och örnar därigenom kunde få blod på tand
och bli vådliga för kosackerna själva. Ej heller kunde liken
begravas i jorden, ty ingen ville gräva gratis i den frusna
marken, och det toge för mycken tid. Slutligen beslöts
med acklamation, att liken skulle vräkas i Dnjeper för
vidare befordran till ursprungslandet. Och så skedde.
Efter tacksägelsegudstjänst och glädjesalut företogs
genast ett hämndetåg av 20,000 kosacker till Krim, och
khanen hann med knapp nöd rädda sig från Bachtjisaraj,
tatarernas Alhambra, upp på bergen. Efter hemkomsten
firades det lysande fälttåget med en »bankett», d. v. s.
dryckesorgier, som varade i två dygn, och en allmän
utdelning av ox- och fårkött från Krim ägde rum.
Sirko, som under sin skiftesrika levnad även fått pröva
på förvisning till Sibirien, dog 1680 och begrovs i
Tjortomlytska Sitj. Men dessförinnan avhöggo zaporogerna
hans högra hand för att ha den med sig i nya strider. Nu
hjälpte dock ej en dylik amulett eller talisman längre. Det
var oåterkalleligt förbi med den kosackiska
frihetsrepubliken. På östra Europas politiska horisont tedde sig de
mäktigt växande skepnaderna av två giganter, Peter den
store och Karl den tolfte, och deras kamp avgjorde för
långliga tider framåt icke blott Lilla Rysslands, utan ock
hela det stora Europas politiska öden.
Utgångspunkten för denna tingens nya ordning
betecknas av år 1687, då Ukraina fick en utomordentligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
