Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärleksnarren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
täta busksnår av hagtorn, hassel, päronträd och
törnbuskar, och det bar av — icke på den breda landsvägen,
utan på smala stigar, som hästen kände till.»
»Hästen hade nämligen ofta trampat dessa stigar,
såsom vanligt är, då man går på lömsk stråt och undviker
stora landsvägen. Då måste man ju ofta gömma sig och
med tyglarna i handen bana sig fram på besvärliga, täta
ställen, där kvistar skrubba mot ansiktet och slita sönder
kläderna. Men när nu den nakne låg baklänges på en
yster, skrämd häst, som av smärta och fruktan flög blint
fram, dit nosen pekade — vilka helvetiska njutningar måste
Mazepa ej ha känt, innan han kommit igenom dessa
vidsträckta skogssnår! Men hans sinnesnärvaro svek honom
ej under den 2 — 3 timmar långa ritten, i hopp att någon
skulle rädda honom. När han stelfrusen kom hem till sin
port, skrek han: ’Väktare!’ Denne kände igen rösten och
öppnade. Men när han fick se detta spöke, slog han igen
porten och sprang sin väg, ropande på gårdsfolket. De
tittade ut genom porten och korsade sig av förfäran.
Mazepa förklarade, att han var deras rätte husbonde, men de
trodde honom ej, och det var nära att de hade lämnat
honom i sticket, stelfrusen och sönderslagen.»
»Då Falbowski kom hem till sin hustru, hittade han
på ett knep. Han knackade på fönstret, genom vilket
Mazepa brukade krypa in. Det öppnades, och han mottogs
som en efterlängtad gäst. Men det lämpar sig ej att
beskriva alla detaljer, allra minst hurusom Falbowski med flit
bundit sporrarna på sina knäskålar. Sufficit (vare det nog
sagt), att det var ett präktigt exempel att näpsa fräcka
karlar och ge dem en minnesbeta. Mazepa kom knappt
med livet därifrån; med nedsmort namn lämnade han
Polen av blygsel. Jag vet ej, vart kosacken tog vägen, och
om det blev folk av honom eller ej. Men jag har hört, att
han hade skickats i lära hos fransmännen och kunde tala
språket ganska bra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
