Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärleksnarren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, och vi måste till slut komma under dem.» Dessutom
citeras utdrag ur ett »visst brev», att svenske konungen
ärnade över Dnjeper intränga i Ukraina, samla kosackiska
trupper och tåga med dem rakt på Moskva.
Voro Kotjubejs anklagelser befogade eller icke?
Härpå kan man svara både ja och nej. Helt visst hade
Ma-zepa sin egen baksluga politik, och hans samvete var
aldrig rent. Men lika så visst som Kotjubejs anklagelser
och skvallerhistorier innerst voro framsprungna av rent
personliga hämndemotiv, lika säkert torde det vara, att Mazepa
före våren 1708 ännu icke hade begått något egentligt
förräderi mot sin suverän och välgörare.
Frågan om Mazepas stora förräderi eller avfall —
kärnpunkten i hans levnadshistoria — skall utförligt
behandlas i nästa kapitel, enär den är av betydelse för vår svenska
historia och domen över Karl XII. Men innan vi övergå
till detta viktiga ämne, vilja vi se Kotjubejs slutliga öde.
På de hopade anklagelserna svarade Mazepa i ett brev
till tsaren från Chvastov den 24 febr. 1708. Han
beskärmade sig naturligtvis först över sin höga ålder och dess
krämpor samt över »sorger, som närma mig till dödens
port». Men han hoppades, att hans minne skulle gå
fläckfritt till eftervärlden, och därför böjde han sitt »sjuka huvud
för majestätets fötter för att utgjuta sitt av många
bekymmer kvalda hjärta i sin yttersta olycka. » Med förakt
avvisade han beskyllningarna, bedyrade vältaligt sin trohet och
bad om rättslig undersökning för att få sin oskuld lagd
ådaga.
Tsar Peter trodde ännu blint på sin lillryske hetman,
och i själva verket hade han ännu ingen reell anledning
att skänka allvarlig misstro åt en mångårig trotjänare, som
varit honom till ovärderlig hjälp i Ukraina och som
faktiskt redan motstått många frestelser att svika tsaren. I
sitt svar av den 1 mars 1708 skrev Peter mycket välvilligt,
att han visserligen hört talas om saken, men på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
