Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. »Förrädaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det har funnits och finnes väl än åtskilliga, som i
Mazepa vilja se en ny Konrad Wallenrod, den genom Adam
Mickiewicz’ ståtliga dikt[1] förhärligade tyske ordensriddaren,
som vigde sitt liv åt svek och förställning för att i
dödsstunden få avkasta masken och triumfera över arvfienden,
som han bragt till undergång. Ingenting kan gärna vara
oriktigare, ty Mazepa hade intet av en Wallenrods oböjliga
viljestyrka, och ännu mindre hade han glädjen att omedelbart
före sin ömkliga död få njuta av den moskovitiske fiendens
nederlag. Mazepa var helt enkelt en lekboll, ett verktyg
för de båda stora personligheter och makter, som då
utkämpade den stora striden om det östra Europa. Han
föll, därför att hans svaga position i längden var ohållbar
och därför att han ej var skarpsynt nog att inse, hurusom
Karl XII under de förhållanden, som faktiskt voro rådande i
Ukraina, förr eller senare måste vika för den moskovitiska
segheten och numerära övermakten. Att han i denna sitt livs
värsta konflikt bröt sin trohetsed mot tsaren, det betyder
härvidlag föga. Härutinnan upprepade han blott sina
föregångares karaktärslösa politik, och mened hade blivit hans
andra natur. Den, som redan hade lämnat Johan Kazimir
för den turkvänlige Dorosjenko och svek Dorosjenko för
den moskovitiskt sinnade Samojlovitj — den behövde ej
göra sig synnerliga samvetsskrupler för att han efter
upprepade frestelser vände tsar Peter ryggen, i hopp om en
ännu mäktigare gynnare.
Men vi vilja ej förhasta oss i vårt omdöme, utan låta
fakta tala sitt objektiva språk. Tyvärr äro dessa
sakförhållanden mycket ofullständiga och delvis icke bevisligt
konstaterade. Karl XII:s fältarkiv är som bekant försvunnet.
De dokument, som utgivits av Bantysj-Kamenskij och
Evarnitskij, innehålla få brev av och till Mazepa från 1706 till
1710. Överhuvud hade Mazepa de zaporogiska atamanernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
