- Project Runeberg -  Mazepa. Historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s dagar /
97

(1909) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. »Förrädaren»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela zaporoghären. Orlik erinrade sig därvid, att det var
denne präst, som Mazepa träffat på furstinnans egendom
nära Zjolkva.

»Bränn upp denna biljett i min åsyn!» sade Mazepa.
Orlik gjorde så. Mazepa, som åter försjunkit i tankar,
utbrast slutligen: »Jag är i val och kval, om jag skall skicka
hennes brev till hans tsariska majestät eller ej. Vi skola
överlägga därom i morgon bittida. Gå nu hem till dig och
bed Gud, att Han ordnar denna sak, såsom Honom för
gott synes! Kanske är din bön täckeligare än min, ty du
lever på ett kristligt vis. Men Gud vet, att jag ej
handlar för mig själv, utan för er alla, för edra kvinnor och
barn.»

Då Orlik kom hem, tog han två rubel och gick ut
för att fördela dem bland tiggare och stackare, som lågo i
tältkojor på gatan och i Grottekyrkans härbärge för fattiga
pilgrimer. »Jag gjorde detta i avsikt att den allsmäktige
Guden skulle befria mig från de omgivande olyckorna och
avvända Mazepas hjärta från ett svekfullt företag. De
fattiga, som vältrade sig på gatan, skällde på mig, då jag i
natten smög kring deras kyffen, ty de väntade sig ej
allmosor av mig, utan misstänkte en tjuv. Men när de hörde
mig tala, förstodo de, att det ej var en tjuv, och togo emot
allmosorna». Så förflöt natten.

Tidigt morgonen därpå kallades Orlik till hetmanen;
han satt vid bordet, varpå låg ett kors och ett litet stycke
av det undergörande trädet. Mazepa höll då följande tal:

»Hittills har jag ej vågat i förtid yppa för dig min
avsikt och den hemlighet, som för dig blottades i går av
en slump, icke därför att jag har hyst någon tvekan om
din trohet till mig, alldenstund jag aldrig kan vara av en
sådan mening om din hederlighet, att du skulle löna min
myckna nåd, kärlek och välgörenhet mot dig med
otacksamhet och bliva min förrädare. Men i betraktande av att
du, änskönt en förståndig människa med hederligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 29 22:33:44 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jamazepa/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free