Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karl XII:s olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller »förstäder» (slobody), dit man tog sin tillflykt från
polacker och tatarer. År 1641 tillhörde Poltava Alexander
Koniecpolski och förvaltades nitiskt för hans räkning av
Sokolskij, men avträddes 1654 till Ryssland. Under
»ruinens» tid var det ständiga ömsningar av överstar, som
tävlade om makten, till dess Mazepa upphävde kosackernas
fria val av överste. Mellan Poltava och zaporogrepubliken
rådde sällan gott förhållande, och ett lillryskt ordspråk sade
om de båda samhällena, att de »levde såsom man och
hustru» (= hund och katt).
Den stad, där Karl Xlhs ryska krigarbana avslutades,
har mer än en gång låtit tala om sig i krigshistorien.
Enligt krönikan om Igor Svjatoslavitj’ härtåg mot polovtserna
förföljde den historiska diktens hjälte polovtsernas
hövdingar Kobjak och Kontjak över Vorskla vid Ltava till
Pe-rejaslavl. År 1399 blev den litauiske storfursten Vitold här
besegrad av tatarerna, och vid Poltava slog Chmielnitskijs
efterträdare Ivan Vyhorskij år 1658 sin medtävlare. Men
dessa oväsentliga tilldragelser hava alldeles trängts i
skuggan av den epokgörande belägringen och drabbningen 1709.
Från Poltavas belägring må här endast anföras den
skildring, som Krmann lämnar: »Svenskarnas ställning blev
mycket tråkig och förvärrades med varje dag. Kosackerna,
i förening med svenskar, roffade åt sig pängar och till och
med livsmedel, där de kunde komma åt. Bönderna, som
gömde sig i skogen, sökte stjäla vid varje tillfälle.
Svenskarna ville betvinga Poltava genom uthungring, men
råkade själva efterhand i hungersnöd. Från Gamla och Nya
Senzjary och från några andra byar i grannskapet tillfördes
visserligen bröd, öl, brännvin och andra födoämnen, men
hur var det möjligt att avsätta detta, till och med bland de
kungliga trupperna? I det kungliga lägret såldes en kruka
brännvin för 16 thaler. General Meyerfelt gav för en kruka
12 thaler. Ett par ridstövlar kostade 20 gulden; en tysk
slokhatt med smalt silverband 30 gulden; ett fat öl 45 gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
