Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karl XII:s olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde vi få nästan dagligen, men de pänningsnikna
kosackerna spädde ut den med vatten och sålde den mycket
dyrt, fast det fanns gott om mjölk i hela omnäjden. Osten
var, såsom man kunde vänta, i flytande form, och så fort
den torkade, smulade den sig såsom sågspån. Intet
brännvin kunde fås, fast det var mycket behövligt, så att det
dracks ständigt bara vatten.»
Under belägringen var det svenska högkvarteret en
tid i byn Oposjna, men Karl XII bodde då själv nära byn
Batki i ett hus, som fanns kvar ännu år 1869. Enligt
Bantysj-Kamenskij fick Karl XII idén att tåga till Poltava av
Hordienko, och detta förslag understöddes av Mazepa, som
ställde i utsikt »mycket proviant, pängar och kläder,
varigenom svenskarnas ställning skulle ändras till det bättre.»
Enligt prof. Hrusjevskij var det också Mazepa, som
förmådde Karl Xll att övervintra i Ukraina och att sedan
fortsätta till Vorskla. Krmann påstår, att kosackerna bådo
kungen att ej förgöra Poltava med eld, ty > där bodde
Ma-zepas köttsliga syster, och kosackerna av det poltavska
regementet, det bästa av alla, hade där sina stugor, fränder
och samlade ägodelar. Försvararna skulle helt visst böja
sig för hungerns krav, när de förlorat hoppet om
undsättning, och såge, att det blev värre för varje dag. Då skulle
de självmant kapitulera.» Denna uppgift styrkes av den
relation om belägringen, som är avtryckt i »Handlingar
hörande till konung Carl XII:s historia, II» (1820), där det
heter: »Mazeppa wille icke, att staden skulle beskiutas och
med eldkulor el. bomber förderfwas, efter han derinne skall
hafwa haft en hoop med kostbara saker.» Däri uppgives
det ock, att kosackerna under en träffning drogo sina färde,
»lemnande sin Herre Mazeppa i sticket».
Men att de 4,200 soldaterna och de 2,600 väpnade
borgarena i staden icke gåvo sig för svenskarna, härför
har man icke minst att tacka dess duktige kommendant
Ivan Stepanovitj Kellin. Den örnprydda pelare, som år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
