Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI. Till Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
TILL BENDER.
»Så de svenske flydde hastigt
från Poltavas slagfält.
Lönligt de försiktigt flydde —
ej på stora vägar.
Flinkt och fort de svenske flydde,
sökande små stigar,
sökande de smala stigar,
som till Bender leda.»
(Lillrysk folkvisa.)
»Det är omöjligt att uttrycka med ord, vad jag kände
efter nederlaget och huru ursinnig jag blev. Jag skar
tänderna, slog huvudet mot bärstolen och stampade hårt med
foten; men allt var fåfängt.»
Så låter den okände författaren till en rysk handskrift
av år 1720 Karl XII »i dödsriket» skildra sin stämning efter
Poltava. Och den likaledes anonyme författaren av en
lillrysk historia (»Istorija rusov» Moskva 1846), vars författare
varken var ärkebiskopen av Vita Ryssland, Georgij
Koniskij, eller någon sydrysk dekabrist, såsom man länge trott
— en mycket grumlig källa, varur Voltaire hämtat åtskilligt
av sitt ryska vetande — påstår, att Karl XII efter nederlaget
skulle ha klagat: »Ack, min Gud! Allt mitt har gått förlorat.
Blott min syndaskuld står mig åter! Själv vet jag inte, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jamazepa/0161.html
