Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Till Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vängåvor omsattes i klingande mynt, som hamnade i
krögarens pung.
Hordienko grundade sedan en ny kosj vid Budjatska
viken vid sjön Jalpuch (i Bessarabien). Andra zaporoger
anlade Kamenskaja Sitj, men det förstördes på Peters
befallning av Skoropadskij och general Buturlin.
I maj 1710 skickade zaporogerna i Bender en
deputation till Konstantinopel för ingående av en formlig allians
med sultanen mot Moskva. I svenska riksarkivet förvaras
ett dokument, som innehåller namnen på deputationens
medlemmar: kosjevoj atamanen Konstantin Koscia, översten
av Priluki Dimitrij Horlenko, generaldomaren Kilim
Dolhopoly, generalasaulen Gregoire Hercig, generalskrivaren
Jean Maximovicz och överste Kyryl — ett sällskap, varav
vi längre fram skola återfinna en del i Stockholm.
Sedan Karl XII hade hunnit hämta sig från den första
förvirringen och förstämningen efter Poltava och
Perevolotjna, var han ju åter lika kamplysten som förr och
räknade därvid på den turkiska alliansen. Och även sedan
ryssarna sluppit undan för så billigt pris efter det
olyckliga fälttåget vid Prut, kände de sig icke trygga för nya
överraskningar, så länge Karl XII var den turkiske
sultanens gäst. »Ehuru dessa barbarer (turkarna) — skrev
Sjafirov till tsaren 1713 — äro både vettlösa och oordentliga,
äro de dock mäktiga, talrika och ofantligt pänningestarka
och hava sådana lärare, som känna icke blott det ryska
rikets intressen och styrka, utan ock hela Europas. Ehuru
den svenske kungen icke är klok, har han dock hos sig
några kloka ministrar och generaler.»
Om det hoppfulla förtroende, varmed Karl XII i
Bender fasthöll vid det sköra och tämligen värdelösa förbundet
med zaporogerna, vittnar vackert det brev, som han i maj
1710 skickade till deras ataman Jakim Bohusj. Det lyder:
»Av eder skrivelse den 12 augusti (1709) och av edra
utsända bröder, Lukjan och Kondrat, hava vi erfarit, att I,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
