- Project Runeberg -  Mazepa. Historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s dagar /
188

(1909) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den stora efterräkningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

års tid. Går hon ur Landet ohulpen och transporterar sin
fordring på nogot annat Herrskap, så lär man säkerligen ei
slippa så lätt.»

Resultatet av de långvariga förhandlingarna, för vilka
Westrin redogör i sin ovannämnda studie om Karl Xlhs
orientaliska kreditorer, blev, att Anna Vojnarovska 1721 fick
fyra tunnor guld med vissa avdrag, särskilt för det henne
tillerkända godset Tynnelsö och fastighet i Stockholm (den
tomt där Svea-salen nu står). Men ännu var hon icke nöjd.
I ett brev till kungen klagade hon över att hon till
Tynnelsö hade fått endast 13 hemman i stället för utlovade 26,
enär det vore för litet för godsets underhåll, och med sin
makes svenske kammartjänare Anders Hallenberg förde hon
en lumpen process om 100 dukater, som denne Hallenberg
skulle ha lämnat hennes mor i Tobolsk för Vojnarovskijs
räkning, och som han efter hemkomsten till Sverige
återkrävde med 6 % ränta. Genom ett kungligt utslag av 1736
dömdes hon att betala denna skuld, sedan Hallenberg styrkt
sina rättsliga anspråk. På 1740-talet sålde hon Tynnelsö
till kungen och flyttade till utlandet, och först nu fick man
i Sverige lugn från det hållet.

Men hennes son Stanislaw gjorde sig ännu påmint
på ett mindre trevligt sätt. Han hade studerat vid
seminariet i Breslau och vid ett juridiskt kollegium i Linz,
varifrån han med sin informator Jean de Ring kom till sin
mor i Stockholm. Gång på gång begärde han pass för
utländska resor, och 1743 anhöll han om respass till Åbo
för att »ordna sina angelägenheter vid fredsslutet med
Ryssland»; ja, han fordrade till och med, att frågan om
Vojnarovskijs frigivande *) och om de av ryssarna konfiskerade
familjegodsen i Ukraina skulle upptagas i
fredspreliminä-rerna. Och samma år uppvaktade han konungen med en
skrivelse, vari det hette:

*) Då torde hans far redan ha dött, ehuru sonen icke synes
ha haft vetskap härom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jamazepa/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free