- Project Runeberg -  Mazepa. Historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s dagar /
196

(1909) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den stora efterräkningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den siste nominelle hetmanen av Lilla Ryssland var
greve Alexej Grigorjevitj Razumovskij, till börden en
kosackbonde vid namn Rozum, som till Katarina ll:s synnerliga
välbehag betygade »den lillryska offervilligheten» genom att
bränna upp det märkliga papper, som innehöll —
kosackens äktenskapskontrakt med käjsarinnan Elisabet.
Zapo-rogerna, som efter Poltava-katastrofen sökt sin tillflykt i
Turkiet, fingo visserligen återkomma under käjsarinnan
Annas regering 1734; men år 1775 förstördes Sitj totalt,
och kvarlevorna av denna krigarstam grundade då ett nytt
»sitj > i Dobrudzja vid Donau. De fingo visserligen
återvända och slå sig ner i Bessarabien såsom jordbrukare,
men det krigiska samhället fanns icke längre. Efter Krims
erövring (1783) hade det alls ingen betydelse, och under
Nikolaj I fullbordades det storryska nivelleringsverket
genom upphävandet av den magdeburgska statsrätten i
Lill-ryssland. Den siste zaporog-kosjevojen Peter Kalnisjevskij
förvisades 1776 till Solovetska klostret i Norra ishavet, där
han dog 1803.

Många lillryska folkvisor vittna om den förstämning,
som de nya förhållandena väckte hos det lillryska folket.
Mest harmades man kanske över de militära ändringarna
och de förordningar, varigenom de lillryska rekryterna
drevos till »linien», d. v. s. till de militärgränser, som under
Katarina II upprättades i de södra landsändarna. Några
prov på denna diktning må anföras:

1.

Upp, o Charko! Far, statt upp! Vi länge nog fått sova.
Låt oss gå till härskarinnan! Hon oss nåd skall lova:
Härskarinna, moder kära! Hav med oss försköning!

Giv oss åter våra stepper, ängens kära boning! —
»Stepperna ej zaporogen skola mer tillhöra,
ty jag låter moskoviten hela Sitj förstöra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jamazepa/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free