Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mazepa i konstpoesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Izvolskij (1879) äro längesedan glömda, och det samma gäller
ock om den mångfrestande Bulgarins novell »Mazepa»
(1833), vari hjälten skildras såsom mycket intelligent, men
»saknande dygd, utan vilken ingen verklig lycka finnes».
Berättelsen, som saknar det erotiska elementet och all
egentlig karaktärisering, rör sig huvudsakligen om Mazepas
konflikt med Palej och furstinnan Dolskas ränkspel. Efter
nederlaget gripes Mazepa av ånger och tvingas av Palejs
kosack att taga gift, sedan det upptäckts, att denne kosack
är Mazepas egen fader. — Lika konventionell och fantasilös är
den polske författaren Franciszek Gawronski (psevd. Rawita)
i sin berättande skildring av kampen mellan Peter och Karl
och Mazepas dubbla spel (1887).
Den lillryska vitterhetens förnämsta verk om Mazepa
är en episk dikt i tre sånger av Stepan Rudanskij (1860).
Den ännu omyndige Karl håller ett krigiskt tal till sina
atamaner, Ljubko (= Lybecker) och Lviholovo (lejonhuvud
= Lewenhaupt!), enär Livlands söner hotas av två falkar,
den ryska och den polska. Därpå antydas Karls segertåg
och de lockande anbuden till den tveksamme hetmanen.
Den andra sången behandlar kärlekshistorien med Motra
Kotjubej samt Mazepas övergång till svenskarna, och i den
tredje skildras slaget vid Poltava och slutet i Bender. Det
hela är okonstnärligt, utan färg, karaktäristik eller fantasi.
Men avslutningen är vacker: Ingen känner till eller bryr sig
om Mazepas grav på steppen. Varken det höga gräset
eller vinden eller den svartvingade korpen yppar platsen, där
han vilar. Blott någon enstaka tjumak (forkarl), som med
oxar kör salt på steppen vid Bender, anar det och erinrar
sig flyktigt Mazepas namn. — Ett lillryskt folkskådespel av
Miroslavskij låter i sex tablåer scenerna från Kotjubejs
lantgård till Poltava passera revy; det saknar litterärt värde,
men förfelar ännu i dag icke sin patriotiska verkan på sin
anspråkslösa publik.
Liknande anmärkningar kunna i kanske ännu högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
