Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tidbild från 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Diken voro sällsynta i all sin hjärtans
behöflighet.
Gödselstacken lades ofta på sanka ställen
och skyddades aldrig medels betäckning för sol
och vind.
Gärdesgårdarne voro i regel 10 kvarter höga.
Förf. tyckte illa om dessa snöbevarare.
Af sädesslag odlades korn mest. Detta utgjorde
den egentliga brödfödan. Rågbröd brukades endast
vid högtider. Barkbröd var i hårda tider icke
ovanligt. För rågodling hade man dock börjat få
smak, hälst som den förkväfde det besvärliga ogräset
landhafren. (De vanligaste ogräsen voro annars
trädlök å trädesåkrar, tjärkraf, gråbo, åkersliftet,
blätt, som var okänd före hvetets införande, och
hästhof.) Likaså hade man med framgång börjat
odla hvete. Ärter, mest gråärter, såddes, men ej
så mycket. De »risades», och detta betecknar
förf. såsom oklokt, dels för att därigenom
växtligheten vardt sämre, dels emedan det tog hårdt på
skogen. Hafren trifdes oförlikneligen väl. Den
blandades med korn och gaf sålunda en halm,
som var lika god som hö.
Af rotfrukter voro rofvor vanligast.
Potatisen — som enligt en uppgift i
Vetenskapsakademiens handlingar för år 1750 infördes i Jämtland
af en inspektor med det betecknande namnet
Sparman — gaf godt hopp om sig. När odlingen
däraf blir allmännare, behöfva invånarne ej frukta
för hårda år, menade Hagström. Ett från Norge
infördt mjöl, kalladt skottmjöl, trodde han vara
potatismjöl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
