Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tidbild från 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förf., »hvad ansenlig förmån skulle tillflyta landet
af en viss och jämkad tiondesättning.»
All säd infördes från åkern på släde. Ärter
förstörde man fjärdedelen af genom att tröska
med för tunga slagor. För öfrigt tröskade man ej
mer än i mån af behof för huset, oaktadt säden, ju
längre den ligger, blir allt mer »skryp» (odryg).
Rior funnos ej.
Sädens rensning skedde med kastskofvel.
När »slåtterkullan» [1] blommade var det tid
att börja med höskörden, då man var borta från
hus och hem 8 à 14 dagar. Höet hoprafsades
strax sedan det slagits. Hässjning förekom sällan.
Höladorna gjordes i allmänhet för små, hvadan
höet fick packas för hårdt. En del använde
hästarne att packa det!
Ängarne voro stora men illa skötta och
lemnade därför liten afkastning.
Oxar funnos, som sagdt, icke — och finnas
ej än! (Men en utmärkt hästras har Jämtland
skaffat sig, och de kulliga jämt-korna gå ej af för
hackor.) Schäferier funnos ej, men såväl spanska
som engelska får samt getter. Om en ko lemnade
2 kannor mjölk om dagen, var hon bra, och om
en, som nyss kalfvat, lemnade 3 kannor, var det
duktigt!
Till skogssköflingen var förf. en stor fiende.
Om man — såsom man börjat med vid
kopparverket i Kall — förvandlade mossar (de voro
mycket talrika) och skog till fruktbar mark, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
