Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tidbild från 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var han nöjd. Likaså när timmer såldes eller
sågades till afsalu — han skulle ha lefvat nu, gamle
Hagström! Kolning fördrog han ock. Men icke mer.
Anmärkt är redan, att han ansåg det som slöseri
med skog att risa ärter. Tjärbränningen skedde
i en s. k. tjärdal. Om tjärugnar bygts, hade man
erhållit såväl tjära som kol och kimrök.
Tallskogen for förfärligt illa af »furulöpandet».
(Barken användes åt kreaturen, liksom löfträdsbark,
men icke löfvet. Detta sörpades åt kalfkor).
Svedjandet var lyckligtvis förbjudet — det hade
stält till nog mycket ondt — men skogseldarne
härjade. Lappen gladde sig däråt — och tuttade
ofta på — ty då fick han bete åt sina renar.
Gärdsle höggs alltid på torra platser, fastän
den tall och gran, som växer i kärr och moras,
är starkast. Också höggos stora träd i stället för
små, som med fördel kunde klyfvas.
Torpsystemet var icke infördt i landet, hvilket
förf. betecknar som en brist. (Men så kan man
än i dag glädja sig åt, att det modärna slafveri,
som kallas statkarlssystemet, är okändt där!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
