Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Buan"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergick i ljusgrönt, och jorden blef en enda matta i
hoppets färg.
I »fjöset» [1] blef det allt oroligare. Korna
bölade, och getterna började väsnas. De vädrade
vårluft.
En dag sade också Jonke [2] till käringen [3] sin:
»Det är så godt, att Märta får ge sig i väg
till buan. Ante [4] är väl stor nog att bli
gesslepöjk [5] i år?»
Mor nickade bifallande.
Så skickades Märta, Ante och boskapen i väg.
Skällkon gick i spetsen, stolt och säker som en
general. Hon hade anfört sin trupp på denna färd
mer än en gång.
Efteråt utrustades Brunte, ett praktexemplar
af den jämtska hästrasen — sannerligen ej någon
finnhäst! — för att hinna upp till buan samtidigt
med »kräka» [6]. Det är en duktig last han får.
Men klöfsadeln är så väl inrättad och Brunte så
väl van vid dåliga vägar, att han lätt hinner upp
förtruppen, fastän den gick så långt förut.
Brunte blir, väl framkommen, aflassad sin
börda: kontarne [7], mjölktrågen [8],
tjockmjölksbunkarne [9] och sängkläderna. Och så får han
återvända. Ante och Märta bli ensamma.
»Bu»-lifvet är börjadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
