Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Buan"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fäboden ligger mot sluttningen af sjön.
Skogen står rundt om så hög och allvarlig, och här
och där reser sig ett fjäll med sin hvita hjässa.
Utsigten är så vid, så vid — femton mil minst.
Märta känner sig så ödmjuk inför denna storslagna
natur. Hon tycker sig aldrig kunna glömma denna
anblick. Och det gör hon icke häller. För henne
blir ingenting så erbarmligt smått som för
»sörlänningarne» [1], hvilkas synkrets omfattar en half mil
eller ock är en flack, tryckande, enformig slätt. Får
hennes lekamliga öga se det yttre i stort, så kommer
hennes själs öga äfven att se det inre i stort...
Å, där i fjärran glindrar ju kyrkan som en hvit
punkt. Och utan att hon tänker därpå, glida
öfver hennes läppar Jörgen Moes ord till Ole Bulls
härliga musik:
Når Solskiven stiger lidt, så den står
der midt över Skardet i Kammen,
da ved jeg, i Dalen Klokkerne går,
da ringer fra Tårnet det sammen.
Nu kommer vel Odd i susende Trav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
