- Project Runeberg -  I Jämtebygd /
101

(1888) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämtemål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på e bedrövela vis. All klea min gatt jä lætt
jæra om. Jä mins sersjildt e klessbrok, såm jä
fekk tvo präkta hælidagsbröker ta.

Jo tåkke ha jä gått ijönom i min daga. A nu
kansje dæ fliin lagomt!


Huruledes Ock [1] miste sin styrka.

De ä’ ingen gång jag blir så arg, som då de här »yngre»
drar på smilbandet, när de få höra mej tala om, huru stor och
stark jag har varit i mina dar. Just som jag skulle sitta här
och ljuga! Blöt bakom öronen, och ska våga sig till och
skratta åt gammalt folk. De’ ä’ rent af, så jag kunde skakas
af förtrytelse! Men för att ta ur er »kallflin» en gång, ska
jag tala för er, hvad jag har fått gå igenom i mina dagar.

Jo, det var, när vi bygde Karl Johansvägen [2] i Åre.
Karl Johan (kungen) var nu densamme, som ville ha väl gjordt,
det han lät göra, och valde han så ut de bästa af soldaterna,
som voro med och togo in Fredrikshall, för att bygga den där
vägen. Jag var då en, som var med.

Så träffade vi på — eller inte vi utan de, si vi voro
indelta i flere arbetslag — så träffade de på en ovanligt stor
sten, som låg midt i väglinien där strax väster om Bodsjö-Edet.
Stenen måste bort, och de började sprängningen på’n,
men det hjälpte ingenting huru de sprängde, utan han blef
nästan större ju längre de höllo på.

Så kom det bud till mej, att jag skulle dit och pröfva på’n.

Tänkte jag: jag plär visst aldrig ha stått bet för dem,
huru böfliga de än sitt ut. Gjordt som tänkt, jag drog åstad,
men tog för säkerhets skull med mig stor-borren. — Si de’
va’ en borr, som såg ut som en liten kanon. Grof var han
som öfver tjockaste delen af låret och fem alnar lång.

När jag kom dit, slog jag ned ett hål på tre alnar och
laddade. Huru mycket krut jag hade i hålet, kommer jag inte nu
ihåg, men det mins jag, att till förladdning lade jag i tre och
ett halft pund »navare-spån».

Men nu skulle det luntas åstad. Jag slår eld och tänder
på och kommer ej annat ihåg, än att deras svafveltråd — se,
jag glömde att ta med mig af min egen — skulle vara duglig.
Men hvad hände?


[1] Ock, en gammal gratialist, är bekant i Jämtland för sina
dråpliga »historier» om sig själf.
[2] Landsvägen från Staaby i Åre till Skalstugan vid gränsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jamtebygd/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free