Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämtemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å okånut fekk’æ.
Mæn hårre haj vårt’æ int, når iställe fönn,
Svän, hu får si dä kåm krypen fram på aurn e
förvillande stor e — groo.
Groa glååmt på æ Ingri å kaure, såm hu
skull’a vy i vänt’n stånnom.
»Gu’ välsing me!» skrejk æ Ingri te å vårt
mejr æn rædd. Mæn kreke hän stæda å glååmt
på’æ å kvere.
Då försto’a att groa hann ville ha jælp; tog’æ
så vakkert mæ hänrom å bar ut’æ å la’æ dit i
gröngræse. Å stakkarn våårt lungn mæ däsåmå.
Når æ Ingri vånne se om å skull gå in,
nappen Svän i Millestgåla öve fjösle’ å rope mæ
glavér’n röst: »Go’afta, Ingri!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
