Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det “Hemlandet” var, och der fick jag se,
Att en kar i Chicago sig tänkte bege
I ett luftskepp upp i himmelens höjd.
Ack, tänkte jag hva’ hiskelig fröjd
Det månde vara att ila få
Dit upp, der solen och månen gå!
Jag genast satte mig ned och skref
Till den ärade redaktionen ett bref
Och sade, jag ville göra en färd
På Penningtons flygskepp till ljusets verld,
Och derför jag bad dem på höfveligt sätt
Att skaffa Jan Olson en flygskeppsbiljett.
Ålrajt, jag kom till Chicago, jag,
En solig och klar februaridag.
Men gäckad blef jag uti mitt hopp,
Ty aldrig i luften kom jag opp.
Det flygskeppet, ack, det blott humbug var!
Jan Olson fick stanna på jorden qvar.
Det var nog så godt, ty annars, ho vet,
Jag kanske nu bott i en annan planet.
Men redaktörerna sa’, jag var smart,
Och sa’, att de ville ge mej en start,
Och derför mente de just som så.
Att jag i ullstrumporna skulle gå på
Och skrifva om allt, som kom i mitt sinn,
Så skulle det tagas i tidningen in.
Ålrajt, hvar vecka jag plita’ och skref,
Och så jag tidningsskrifvare blef.
Det var då, hvad minst jag kunde tro,
När afsked jag tog af mitt vermlandsbo.
Som vandringsman jag nu knallade kring
Och skådade tusen roliga ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
