Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tandes, Kalle, hur har du burit dig åt att få en så
vacker flicka?” Han bara skrattade, han, och sade:
“Stig upp i buggyn!” Jag tittade mig omkring
och fick se en vagn, svart som kol och skinande
som solen i Karlstad, förspänd med ett par
mörkbruna, appelkastade, granna hästar. “Du säger
väl aldrig, att det här är ditt?” sa’ jag till honom.
“Jess, sörr,” svarte han.
Och så stego vi upp på kuskbocken eller
framsätet, Kalle och jag; och fruntimmerna satte
sig på dynsoffan bakom oss. “Get upp,” sa’ Kalle,
och genast satte hästarne i traf. Jag kunde allt
märka, att Kalle var lite stolter, der han satt
bredvid mig med tömmarne i ena handen och piskan
i den andra; men si, det unte jag honom så gerna.
Det var inte utan att jag sjelf kände mig en smula
högfärdin att få åka i ett så fint åkdon och i så
schangtilt sällskap.
På vägen mötte vi några personer och de
sade: “Hau do, sörr,” och då begrep jag, att det
blifvit bekant på orten, att Jan Olson från Kil
skulle komma på besök. Jag kände mig precis
som Karlstadsbiskopen, då han, vördig och belåten,
kom åkandes till prestgården i Kil för att
hålla kyrkovisitation. Ursäkta jemförelsen, men
si, jag säger, som sanningen är, och gör inga
undanflygter.
Emellertid, vi kom fram, vi, till “residenset”,
som Kalle benämde sin bostad. I Sveden var det
bara landshöfdingar, som bodde i residens; men
här kan äfven en simpel värmlänning få kalla sitt
hus med samma vackra namn. Här åtnjuter i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
