Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Så går vi då,” sa’ den ene. Och så bar det
af. Hjärtat riktigt bultade i mig, när vi kom
nära Expositionshuset, der luftskeppet förevisades.
Jag hinner nu inte tala om allt hvad redaktörerna
sade på vägen; men de voro mycket glada med
mig.
Well, vi gick in, vi, sedan vi hade betalt 25
cents vid ingången. Derinne stod en stor folkskara
samlad, för att se på huru luftskeppet gick till
väders. Jag blef genast litet fundersam, ty jag
såg intet hål på taket, der skeppet kunde gå ut
och sväfva upp i rymden. Emellertid trängde jag
mig genom hopen. Med andan i halsen kom jag
ändtligen fram. “Hvar ä’ de’? hvar ä’ de’?” frågte
jag. “Der,” sade den ene redaktörn och pekade
på en äggformig, fyra alnar lång blåsa af gult
siden, en slags ballong med ett hjul i ändan. Det
var alltihop.
Huru sorgen och förargelsen grepo tag i min
själ, kan jag inte säga. Der fans ju inte en enda
sittplats i den der luftmaskinen. Jag fick vackert
stanna på landbacken och titta på hur den der
nymodiga luftballongen kilade omkring i luften
30 fot öfver mitt hufvud. Mina drömmar om att
få ila fram genom den ändlösa rymden voro
plakat förderfvade. Redaktörerna sade, att det var
en stor uppfinning, att ballongen kunde gå
framåt i luften medelst den der trissan. Men si, jag
sa’ dem rätt i synen, att det hade varit en bättre
uppfinning, om den der luftmaskinen kunnat bjuda
Jan Olson på åkskjuts. Jag gick inte ens fram
och skakade hand med Pennington, som stod der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
